an någon, annat än i saknad af dessa egenkaper, tillåta sig, att mot alla de talrika nedlemmar af den bildade Svenska allmänheten, om skänkt det gamla Aftonbladet sin uppnuntran och sitt bifall, utslunga den smädelen, att de dervid lydde inflytelsen af det låligas och gemenas makt, hvars föraktliga rälde de med ömklig feghet underkastade ig! Det vore en förolämpning mot det gamla Aftonbladet likasom emot våra läsares get sunda omdöme, om vi till vederläggning ipptoge de särskilta, af Sv. Tidn. mot det samla A.B. rigtade oförskämda anklagelsejunkter. Utan att på något sätt behöfva eler vilja göra oss solidariska med samma A.B., förklara vi dessa anklagelser vara från len första till den sista dels rentaf falska ch lögnaktiga, dels öfverdrifna, bindande 5v. Tidn. härmed vid en bevisnings-skyldiglighet, som tillkommer angifvaren, derest dan ej vill se alla anklagelserna återfalla på ig sjelf. Vi vilja lemna Sv. Tidn. någon id för denna bevisnings åvägabringande, men i fordra den ovillkorligen, med den rätt som len måste anses äga, hvilken, om ock opåralladt, gör en orättvist anfallen, högt aktad )ersonlighets sak till sin egen. För att för läsaren i någon mån förmildra ntrycket af det föregående, genom ett något nuntrare slut-tillägg, må följande anföras ur samma Sv. Tidn.: Har, frågar denna tidning, som man derrid tycker sig se pösande af narraktig sjelf)elätenhet, har A.B. haft snille? När har snille annat än undantagsvis hos någon komnande och gående medarbetare funnits? Jo, let är sannt, en gång, men det var snillet i itt nadir. Och stil? UIlade Ir IIjerta tecken ill stil? (!!) Hade han annat än lätthet att ittrycka sig och en stor fyndighet och smilighet att krypa ut mellan de tätaste fängelsegaller? — Vi känna, vare det nog sagdt för denna xång, ej till, att Ir IIjerta någonsin fastnat )akom lås och bom. Han har, oss veterlixen, icke ens haft något munlås att befria ig ifrån. RO ASKERS NESS TESS NA SE OA SN —