Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1856, sida 2

den ende qvarlefvande från dess stiftelse är 1196, då den bar namn af Krigsmannasamfundet. Gift med Maria Soph. Wrangel von Bremer. Deltog i finska fälttåget 1788-90 såsom stabsadjutant dels hos generalen friherre von Siegroth, dels hos generalen sedermera hans excellens fältmarskalken friherre Philip von Platen, samt med Kronobergs regemente i krigen 1808, 1809, 1813 och 1814 samt omnämnes med utmärkelse vid affärerne förstnämnde år i Finland efter landstigningarne vid Lokalaks och Helsinge och vid Gliickstadts belägring år 1813—1814. Begåfvad med en utmärkt god helsa, hade han aldrig varit febersjuk, och först på de sista lefnadsåren började krafterna märkbart aftaga. Fältl.fvets mödor och umbäranden delade han oförtrutet med sitt regemente, som led mycket isynnerhet under vintern 1808—1809 på Åland och vid reträtten derifrån på isen i Mars månad sistnämnde år, äfvensom vid belägringen af Gliickstadt. — Ur general Hederstjernas enskilta lif skulle många drag kunna anföras, som hedra hans minne; vi inskränka oss här till att endast framhålla den varma och oskrymtade gudsfruktan, hvaraf han alltid var lifvad och som ej kunde annat än vid många tillfällen läggas i dagen. Nästan aldrig, ofta icke en gång om året, sågs hans plats i kyrkan tom; och äfven då, när de aftagande krafterna började lägga hinder i vägen för det söndagliga bevistandet af gudstjen sten, hinder, som af mången skulle ansetts oöfvervinnerliga och i hvarje fall fullt ursäkta uteblifvandet, ansåg han sin pligt både som husbonde, menniska och kristen fordra hans närvaro. Annu samma dag han insjuknade, Söndagen den 21 dennes, såg man den grånade veteranen på sin vanliga plats i Guds hus. — Såsom jordbrukare var han enligt kännares allmänna omdöme långt framom sin tid; och underhafvande skola i honom länge begråta en mild och omtänksam husbonde. — Ränteoch Kapital-försäkrings-anstalten i Stockholm har gjort betydliga framsteg och visat resultater, hvilka öfver räffat hvad man hoppats. Enligt den i Aftonbladet införda revisionsberättelsen rörande nämnda anstalts förvaltning under sednast förflutna räkenskapsär, visar det sig, att insättningarnes belopp årligen tillvext sålunda: år 1850 (stiftelseåret) Rgs rdr 6081, 1851 18,94, 1852 33.192. 1853 35.115. 1851 . 31.571. 1855 46.612. Änstaltens hela kapitalbehållning vid 1855 års slut utgjorde 166,723 rdr 22 sk., af hvilka till besparingsfonden hörde 164,839: 27, till lifräntefonden I, 111: 5, samt till reservfonden 772: 38. Den medelbrentefot, hvarefter delägarnes inom besparingsklassen räntevinst för året blifvit beräknad, har uppgått till något mer än 62 proc., till följd af de goda vilkor, hvarpå Direktionen, till en del genom enskilt välvilja, lyckats utlåna anstaltens medel. När man, yttra revisorerne, undersöker huru den effektiva ränteoch arfsvinsten för år 1855 motsvarat den på förhand beräknade och i reglementets tabeller utsatta sannolika, så befinnes att ehuru det arffallna kapitalet efter under året aflidna delägare icke utgör mera än 47,59 rdr, så har den effektiva ranteoch ar fsvinsten för året (1367,23 rdr) med en summa af mellan 1100 och 1200 rdr öfverstigit den på förhand, under förutsättning af I proc. ränta, beräknade sannolika, ett resultat, som måste anses lika öfverraskande som tillfredsställande. Under sådana förhållanden är det med någon förundran vi erfara, att Lifräntefonden icke lemnar lifränta till högre belopp än 7 proc., ehuru den, om vi ej misstaga oss, i de förut uppgjorda tabellerna beräknades till 8 å 9 proc. — Under den 18 Juli har K. M. i sammansatt norskt svenskt statsråd ratificerat följande i Köpenhamn, mellan de förenade rikenas minister derstädes och danske utrikesministern afslutna förklaring om utvidgande af det mellan de förenade rikena och Danmark bestående handelsoch sjöfarts-fördraget af den 2 November 1826: Som II. M. konungen af Danmark har, genom lagarne af den 15 April 1854 och 21 Mars 1855, öppnat Islands och Färöarnes hamnar för utländska staters fartyg på de i nämnda lagar anförda vilkor, så hafva II. M. konungen af Sverge och Norge och H. M. konungen af Danmark kommit öfverens om, att svenska och norska fartyg, som komma till eller afsegla från hamnar på Island och Färöarne, skola åtnjuta alla de fördelar, rättigheter och privilegier, som redan äro eller hädanefter kunna blifva tillstadda åt de mest gynnade nationer, samt att å andra sidan, då fartyg, som äro hemma på Island eller Färöarne, anlöpa en hamn i Sverge eller Norge, de skola behandlas fullkomligt lika med danska fartyg, så att följaktligen 51to artikeln af handels-fördraget mellan de förenade rikena och Danmark, i allt som rörer handeln med Island och Päröarne, förlorar all kraft. . Begge regeringarne hafva dertill kommit öfverens om, att svenska och norska fartyg med innehafvande laster skola, då de söka nödhamn i någon af de danska kolonierna i Vestindien, derstädes så väl vid ankomsten som vid afresan fritagas från erläggande af de olika afgifter, från hvilka utländska staters fartyg kunna fritagas i enlighet med det i Danmark den 6 Oktober 1850 utkomna kongl. reskriptet; — samt att danska fartyg, som söka nödhamn på den svenska kolonien S:t Barthelemy eller i Norge, der skola åtnjuta samma fördelar. Som det imellertid icke för närvarande finnes fullkomlig likhet i den behandling, som blifvit norska fartva förbehållen. hvilka söka nöäödhamn i da dan