Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1856, sida 1

— — — —— skulle det bekanta namnet Graham utan tvifvel väcka misstanka och gifva Percys flender medel och utvägar att motarbeta mig. Men nödvändigheten fordrade detta, emedan det icke erbjöds mig något annat tillfälle att få Ellinors förkomna bref i mina händer, såvida det nemligen blefve återfunnet; för öfrigt var det mig likgiltigt, om misstankar uppstode mot mig eller ej, ty jag var nu färdig att handla och öppet framträda med mina afsigter, följden måtte blifva hvilken som helst. Men att resa tillbaka till Dunsdale-Castle kunde jag icke, ty dels var min tid mig för knappt tillmäten, dels drefs jag framåt af längtan att ändtligen få saken afgjord. På den till afresan bestämda tiden framledde Bob våra hästar, som nu voro fullkomligt uthvilade, och vi satte oss åter i sadeln, sedan jag och isynnerhet Bob tagit ett varmt och hjertligt farväl af vår värdinna. Den resa, som nu förestod, var den längsta af alla hitintills företagna, ty jag behöfde för hästarnes skull inemot nio dagar dertill. Allt gick emellertid efter önskan, utom det att jag, i trots af alla mina bemödanden och efterfrågningar, ej lyckades finna ett spår af Ellinor. För att icke trötta läsaren, utelemnar jag beskrifningen på denna resa samt förflyttar honom och mig direkte till målet för min färd ... London.