IV. En ryktbar dårhusläkare. Läsaren känner måhända det lif, det hvimmel och den tryckande hetta, som omgifver en resande, då han i början af Augusti från Citysidan inträder i den ofantliga hufvudstaden. Uen det intryck af oro och förundran, som denna oerhörda rörelse åstadkommer på hvarje främling, kom jag icke denna gång att erfara, ty jag såg endast i London den ort, der mina tankar så länge förhoppningsfullt kringsvärmat och der jag väntade, att en lycklig utgång skulle kröna alla de förberedelser, för hvilka jag hitintills redogjort. Genom min ankomst till denna stad, der alla mina närvarande intressen förenade sig, såg Jag kretsen af mina företag öppnad och beslöt att genast och kraftigt gripa verket an. Under mina förra besök i London hade jag bott hos en landsman, som var min vän; men för att vara fullkomligt oberoende och herre öfver min tid, tog jag in på ett hotell i grannskapet af RegentStreet, der min gynnare och fars gamle vän, den ryktbare läkaren Sir John — — — då bodde. Det är en behaglig känsla att efter en ansträngande resa få i en stilla och treflig kammare öfverlemna sig åt hvila och ostörda betraktelser. Men jag erfor ej denna känsla, ty min själ var för orolig och mitt sinne för upprördt, för att lemna tillträde åt stilla tankar och lugna betraktelser. Till en början vexlade jag mitt guld med banknoter och ordnade mina papper, ty redan följande morgon ville jag göra de nödvändigaste besöken, för att få en säker öfverblick af ställningen.