Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1856, sida 1

ben vansinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r. — Har jag ingenting att anmäla om ert besök? frågade karlen tvekande och öppnade åter porten, då han bemärkte min föga vänliga blick. I Jag eftersinnade ett ögonblick. Då fick jag en tanke ... jag vet ännu i dag icke, huru den kom öfver mina läppar ... men såsom läsaren i sinom tid skall erfara, blef karlen framdeles genom densamma bestraffad för sin grofhet. — S:t James låter helsa ... anmäl det! — S:t James? ... Godt, sir. — Adjö! — Lef väl, sir! Och karlen slog igen porten, så att den knakade på sina gångjern. — Till London! sade jag för mig sjelf; — alltså skall och måste jag resa till London! Godt... Kanske äfven Ellinor är der ... och då har jag ju icke blott natten, utan äfven dagen på min väg. Jag vände Bravours hufvud åter mot kastaniealleen; han tycktes hellre lemna detta hus, än närma sig det. ÄÅnnu en gäng gnäggade han, då vi passerade förbi m:r Grahams hus. Ännu en blick kastade jag på den öfvergifna boningen, på sjön och himmelen, och skyndade i raskt traf derifrån till Phillipps systers skogshydda, ty huru ondt det än gjorde mig att mer än vanligt hafva måst anstränga