Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1856, sida 1

personlig efterforskning hoppades vinna bättre framgång. Vore detta sednare ej att antaga. ansåg jag det för säkert, att hon ändrat vistelseort och alltså ej längre vore i London, samt att det till mrs Trallope olyckligtvis lemnade brefvet innehållit en underrättelse derom. Jag var således ej förvissad om ä att träffa henne i London, men hoppades dock att från hennes farbrors hus bäst kunna följa hennes Spår. Men hvad som änyo bedröfvade mig var, att jag äfven i detta bref sann vissa. ehuru skoningsfulla, vinkar om lady Pereys helsotillstånd. Jag böjde mig tillbaka i stolen och fogade i tanken detta nya resultat af mina forskningar till dem, som redan funnos i mitt hufvud. — Innehåller brefvet sorgliga underrättelser, sir? — Nej, mrs Dickstone, icke just det. Det tvertom lifvar mina förhoppningar att återsinna lady Dunsdale, hvilken, säsom ni högst sannolikt vet, lefver skiljd från sin man; men det ingitver mig farhågor för hennes helsa, ehuru intet uttryckligt derom står i brefvet. — Ack, hvad det skulle smärta mig, om det vore så! Väl vet jag, hvilka sorgliga händelser här tilldragit sig, fastän jag ej känner, hvar mylord Percy nödgas så länge uppehålla sig; min bror vill icke tala ett ord derom med mig eller med någon annan ... Och skulle hon nu dertill vara sjuk, den vackra miss Ellinor, det kära barnet! — Berätta mig hvad ni vet om er kära Ellinor! Jag hör så gerna talas om henne, fastän jag aldrig sett henne. . (Forts.)