Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1856, sida 1

Scymour för tre dagar sedan rest till London; och att stanna bland hans ohöfliga tjenare, äfven om jag blifvit inhjuden, dertill kände jag ingen stark lust. — Aha, är det så! Då, sir... då kanske ni vill vara så god att sitta ner och smaka på det lilla, vi ha att bjuda på ... litet villebråd och ägg ... det är högtid hos mig i dag, eftersom min lille Bob kommit hit. Bob var förtjust och satte fram en stol vid bordet, under det tanten frambar tallrick med tillbehör. Jag tog utan omständigheter plats och lät anrättningen mig väl smaka. — Jag hör, fortfor tanten, — att ni reser i Hans Ilerrlighet mylord Percys angelägenheter, och då jag förgäfves väntat på min bror, som äfven står i förbindelser med mylord, och jag ej vet, hvar han nu uppehåller sig, så är det mig kärt, att jag träffat er, sir, ty jag har ett bref till Hans Herrlighet. — Ett bref! ropade jag; — hvar är det? Bob framtog det ur sin ficka, i hvilken han lagt det för min räkning, och lemnade det åt mig. . Min gissning besannades: det var från Ellinor. Afven hit hade hon skickat underrättelse, i hopp att man kanske skulle finna ett medel att tillställa det Percy. Brefvets innehåll var temligen likt det förra, men egde det företrädet att blott vara ett fjerdedels år gammalt; det hade således anländt kort efter den tid, då Phillipps hemtade sina begge gossar från systern. Genom detta bref kom jag brefskrifverskan närmare på spåren, ty hennes vistelseort uppgafs ännu vara London och hennes farbrors hus. Dock ... hvarför hade hon för sex veckor sedan gjort en resa till Dunsdale, om hennes förhållanden ej blifvit ändrade? Orsaken till denna resa syntes mig något dunkel, såvida man ej finge antaga, att hon genom