Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1856, sida 1

Det var skymning, när jag steg af utanför den lilla skogshyddan. Jag klappade på dörren till höger, ty derinifrån hörde jag samtalande röster, och fann, då jag steg in, tant Ursula och hennes brorson Bob i all fröjd och gamman vid bordet, förtärande en enkel aftonmåltid. Båda sågo något förvånade ut, då jag med en vänlig helsning så oförmodadt stod ibland dem, ssmt stego genast upp från sina stolar. — Ni får i afton flere gäster, än ni i morse väntade, mrs Dickstone, sade jag. — Emellertid tvingar mig nödvändigheten att falla er besvärlig med min närvaro. Med dessa ord fattade jag hennes hand, den hon räckte mig, så snart Bob genom ett utrop af mitt namn låtit henne förstå, att hans nuvarande herre inträdt under hennes tak. — Ehuru ni öfverraskar mig, sir, med er ankomst, så gläder det mig dock att se er och få tacka för er godhet mot min brorson, sade gumman. — Jag undrar dock, att man i CodringtonHall ej bad er stanna, då det var er afsigt att blifva der öfver natten. — Menniskan spår och Gud rår, kära fru. Det var visserligen min afsigt att stanna öfver natten i Codrington-Hall, men ni bör erinra er, att en annan gäst för några år sedan tog er godhet i anspråk ... en gäst, som hade större rätt än jag att hvila på Codrington-Hall, men likväl föredrog ert stilla hus framför dess präktiga salar. För öfrigt har mylord