kan den Europeiska frihet en förlossa landet. Och att den frihetens timma engång slår, derom kunna vi väl vara öfvertygade, t. o. m. att detta sker inom en icke aflägsen tid. Dessutom gifves det en utväg, att på en gång befria prins Christian från de af honom ingångna förpligtelser — ifall han anser sin thronföljd utgöra några förpligtelser för sig och icke en blott rättighet — och lösa Danmarks svåraste fråga, nemligen den utväg, som föreslagits af en brochyrförfattare. hvilkens ord vi nyligen i Hand. Tid:n återgifvit, bestående deri, att dela det omtvistade Slesvig efter en gränslinie bestämd utaf de båda (danska och tyska) nationaliteterna, samt förena södra delen af denna provins med Holstein och af alltsammans bildå ett furstendöme tillhörande tyska förbundet, hvars regentskap uppdrogs åt prins Christian. Det öfriga Danmark blefve härigenom fritt, att antingen utse sin egen regent, eller förena sig med de två öfriga nordiska rikena om en konung. Att det ligger en möjlighet för en sådan uppgörelse, lärer väl ej bestridas, ehuru många och stora hinder äro att besegra innan det möjliga kan blifva en verklighet. Att många af den skandinaviska idens vänner omfatta med begärlighet denna möjlighet, tro vi oss också med visshet kunna påstå. I. K. II. Kronprinsens resa skall utan tvifvel komma att gifva ett stöd och en ökad kraft åt dem, som verka i denna rigtning, äfven om detta icke var resans grund och ändamål, och dess politiska betydelse ligger dermed i dagen. En annan sak är, huruvida dessa syften kunna anses för Norden och särskilt Sverge lyckliga och eftersträfvansvärda. Detta beror naturligtvis på de villkor, som kunna komma att stipuleras för den blifvande föreningen, hvilket åter är ett ämne, som icke ingår i våra närmare betraktelser. Här hafva vi blott velat tillsvidare fästa uppmärksamheten på den politiska betydelse den oftanämnda resan möjligen kan äga.