Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1856, sida 1

Den vansinnige srän S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. R:r.) Jag svarade intet, hörde intet, utom min hästs andedrag och afbrutna gnäggningar, under det han vädrade vid dörrspringan, från hvilken fordom en len hand måhända ofta smekt hans välformade hals. Jag vände mig åt höger ... ack, der låg den stilla, blå sjön med sin vidsträckta yta, klar, lugn som ett slumrande barns själ! Ingen enda brusande våg bar sitt skum till den mossbevexta stranden, ingen enda flägt krusade dess i solskenet glittrande spegel. Ovilkorligt höjde jag min blick till himmelen ... ack, äfven den var så klar, ren och genomskinlig som den skönaste kristall! Jag skådade i alla fyra väderstrecken .. icke en liten sky, så långt himlahvalfvet sträckte sig! — Percy, ropade jag, ditt öde är ännu icke fullbordadt! Moln och storm och böljor och natt gifves det ännu blott för dig! Huru länge jag stod på detta sätt, betraktande och grubblande, vet jag icke, men det måste hafva varit mycket länge. Med armarne korslagde öfver bröstet och blicken riktad på den kalla muren, hvars dörr ingen öppnade, för att helsa mig välkommen, fann jag mig väckt ur mina drömmar, då min häst, som kanske längtade efter åsynen af ett lefvande föremål, började gnägga. Nästan med våld lösslet