millioner, måhända 4 eller 5 (danskt riksmynt); men Köpenhamn är också säkerligen en af Europas mest burgna städer, och har längesedan haft råd att bestå sig denna komfort. Arbetena tyckas gå med mycken fart framåt, dock skall jag låta vara osagdt, när det hela kan bli färdigt; man har drömt, att redan i höst få åtminstone något af allt detta kant och klart; dertill ser det likväl ännu skäligen mörkt ut, och det vore måhända också för mycket begärdt. Samme brefskrifvare lemnar rörande Danmark några statistiska upplysningar, hvilka äga ganska stort intresse. Eburu vissa af dessa uppgifter redan förut varit i svenska tidningar meddelade, återgifva vi dock alltsammans i. dess helhet. Brefskrifvaren yttrar: Från Danmark utfördes i fjol, af spanmål (mald och omald) omkring 4,300,000 tunnor (evalveradt i svenskt mål), af raps och roffrö 80,000 sv. 4, af oljekakor 30 millioner et, af smör 80,000 27, af kött 2 millioner ll, af fläsk 4,600,000 27, af lefvande hornboskap och kalfvar 65,000 st., af hästar 12,300 st., af svinkreatur 43,000 st., af ull 3,200,000 sv. 27, af skinn och hudar 3,200,000 2. förutom 87,000 st., af kreatursben 6 millioner 64. o. 8. v. Inmforselstullen utgjorde för samma år, 1855, för socker omkring 2, 080, 000 rdr (evalv. i svenskt rdr rmt), för bomullsmanufakturer 1,400,000 rdr, för yllemanufakturer 1,170,000 rdr, för träd och timmer 1,120,000 rdr, för kaffe 900,000 rår, för jernoch stålvaror 660,000 rdr, för vin 435,000 rdr, för bränvin 405,000 rdr, för linnemanufakturer 355,000 rdr, för silke 340,000 rdr, för salt 308,000 rdr, för tobak 308,000 rdr, för bomullsgarn 240,000 rdr, för stenkol 234,000 rdr, för ris 183,000 rår, för tå 165,000 rdr o. 8. v. Bruttoinkomsten af tullen jemte skeppsfartsintraderna (häri är naturligtvis icke Sundska tullen inberäknad, såsom utgörande ett kapitel alldeles för sig sjelft), utgjorde omkring 141 millioner sv. rdr (alltså dock en million mera än Sverges ovanligt höga tullinkomst för i fjol). Och härvid bör naturligtvis tagas i särskilt och noga betraktande, att de danska tullsatserna i allmänhet äro lägre, än de svenska, att t. ex. tullen på vin i fat utgör endast 30 rdr sv. rmt pr oxhufvud (2 300 buteljer), alltså blott omkring 5 sk. pr but., och för vin, inkommande buteljeradt, endast 12 sk. pr but. 0. s. Vv. — Halmstadsbladet upptager frågan rörande Nissa-åns upprensning, med följande, såsom oss synes, välgrundade erinringar: Vår provins (Halland) har 4 större åar, som flyta från Westergötland och Småland genom densamma ut i Kattegat. Tre af dessa åar rinna förbi städer och lemna hvar och en af dessa städer förbindelse med öppna hafvet, enär de, fast med olika djup, äro segelbara upp till staden. Men detta är också allt. IIitintills har ingen af dessa åar kunnat blifva kommunikationsmedel för staden med de trakter, som ligga utmed åen ofvan om staden. Huruvida det vore mödan virdt att göra något för åstadkommandet af en sådan kommunikation på Atra-åen och Laga-åen, veta vi icke, men förmoda, att fördelarne deraf ej skulle motsvara kostnaderne; men det tro vi oss veta med säkerhet, att beredandet af kommunikation på Nissa-åen med Småland vore ett företag, som visst lönade mödan och derföre förtjenar att realiseras (talat derom har man gjort under många år). En sådan kommunikation :kulle tillskynda ej blott vår stad, utan äfven den delen af Halland och Småland, som ligger utmed Nissan, ofantliga fördelar. Man betänke blott, huru Smålands trädvaror, jern och glas föras hit på axel 7, 8, 9 och 10 mil för att 8 eller exporte och på samma sätt, huru hä till Småland föres s och en mängd handelsoch bruksartiklar, som Småland behöfver. Vi kunna gerna påstå, att på ingen af de vägar, som leda till vår stad, finnes så stor varutrafik, som på den, som går utmed 8 säl Nissan, och sedan ångbåtar börjat gå häri är personaltrafiken på denna väg också högst 1 Föreställom oss alltså, att Nissan blefve så pass segelbar att ett par ångpråmar med flat botten kunde gå uppåt denna å och föra Halmstads handelsvaror till Småland och Smålands produkter till Halmstad. Hvilken liflighet skulle icke då uppstå i handeln på Småland? Huru mycken arbetskraft och tid skulle icke inbesparas? Huru många tillfällen till ökade förtjenster beredas? och till slut hvilk assage? Något vackrare vattendrag än ans sinnes atminstone icke i södra Sverige. Ja! säger någon, detta är allt sannt, men härtill behöfves många penningar. Strömrensning, kanalgräfaing och slussbyggnad kosta ansenligt. Visserligen! men Nissan har endast små vattenfall och är i sitt nedersta lopp på de flesta ställen stilla och djup, derföre tr. vi, att kostnaderne härföre jemförelsevis ej skulle blifva så stora. Naturen erbjuder oss detta kommunikationsmedel. Vi böra ej så ensidigt fästa oss vid konsten, att vi förbise naturen; dock detta göra vi, om vi endast sträfva för erhållandet af jernvägar och glömma, att våra strömmar erbjuda mycket mindre kostsamma kommunikationsutvägar. Det ena bör icke få uttränga det andra. Detta anse vi oss hafva så mycket mer skäl att säga, som vi veta, att anslagen till strömrensning och vattenbyggnader ej äro eller blifva så fort absorberade, som de till I jernvägar. På grund deraf hafva vi hört min af facket yttra, att, medan Halmstadsboarne vänta på jernvägsanläggning vid deras stad, kunde de hafva Nissan om icke segelbar, åtminstone flottbar, om de deruppå arbetade med allvar. Detta sednare alternativet är icke neller att förakta. Flottning underhjelper betvdligt träd