Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1856, sida 2

utbreddes för hans fötter. Der emottog han, före inträdet i det aldra heligaste, af Moskaumetropolitanens händer, den heliga smörjelsen. Först efter denna ceremonie, som utgör den egentliga bekräftelsen på kröningen, begick kejsaren på ofvanbeskrifna sätt den heliga nattvarden. Efter messan följde en lång bön för kejsaren, ett slags Te Deum, bestående af en ganska entonig messning, hvarunder de funktionärer, hvilka tillhörde processionen, aflägsnade sig genom norra porten, för att åter intaga de platser, de innehade före ceremonien. Nästan i samma ögonblick blef en general sjuk i kyrkan, och man har sagt mig, att det var general Osten-Sacken; man måste bära honom derifrån. Alla menniskor derinne voro för öfrigt nästan uttröttade; nödsakade attstå — några stolar funnos nemligen icke — under en ceremoni, som varade tre timmar, skulle naturligtvis många finna sig ganska besvärade; ett ögonblick fruktade man tillochmed att lady Granville skulle afdåna. Diplomatiska korpsen utgick genom motsatta porten, mot den, hvarigenom den öfriga processionen tågade, det vill säga genom södra porten, som vetter åt ezarernes gård, joch begaf sig derifrån till det inre af Kremlins palats, till den Förgylda salen eller Boyarernes konselj-sal, hvarest en lysande frukost var I serverad för densamma. Den öfriga processionen följde på den förut omtalade vägen, H :i ; 3 I hvarunder intet synnerligen anmärkningsvärdt inträffade, om man icke så vill kalla folkmassans hänryckning, vid åsynen af czaren, med kronan på hufvudet, spiran och äpplet i händerna, den kejserliga manteln på skuldrorna, och släpet uppburet af kejsaredömets högst uppsatte personer. Omkring baldakinen tågade etthundra generaler och ett ofantligt antal dignitärer, aldeles guldbesmidda; guld och ädelstenar på baldakinen, guld på soldaternes kyrasser, guld på den rena och glänsande himlen, purpur på marken: allt detta kan icke beskrifvas, icke en gång målas: det är på sin höjd möjligt att se. Vid portarne till Erkeängelsoch Marize Bebådelse-kyrkorna afvaktade deras presterskap i högtidsskrud kejsaren och gåfvo honom sin hyllning inuti båda kyrkorna. Ilan stannade der endast några ögonblick, och sedan han kysst helgonhilderna, återvände han till sitt palats uppför samma rödklädda trappa, utför hvilken han begifvit sig till Himmelsfärdskyrkan. Anländ till öfversta delen af trappan, vände han sig om och helsade folket, som besvarade helsningen med oändliga hurrarop, och genast derefter skingrade sig utanför czarernes gård. Suveränerne begåfvo sig då till sina enskilta rum, der de stannade till kröningens erke-marskalk, furst Galitzin, anmälde, att allt var i ordning uti bankett-salen. Denna bankett, som ägde rum i den gamla salen, som kallas Granovitaya Palata, der fordom de af Bojarnes döttrar samlade sig, hvilka gjorde anspråk på äran att få dela suveränens thron, denna bankett, säger jag, var, enligt våra vesterländska ideer, en af de märkvärdigaste företeelser, man möjligen kan få se. Först och främst är salens arkitektur högst egedomlig. Den är nemligen ett ofantligt stort rum med hvälfdt tak, uppburet i midten af en enda pelare, prydd med djur-figurer af upphöjdt arbete, och som man för tillfället dekorerat med guld och silfvertaslor, mästerstycken af guldsmedskonst, lånade ur samlingar af samma slag, som sinnas i ezarernes skattkammare. Till höger om ingångsdörren befinner sig ettslags oxöga, hvarigenom czarerne fordom valde hvilken af de samlade bojar-döttrarna de ansågo värdige att upphöja till sig, och hvarest storfurstiunorna och de små storfurstarne nu togo plats, för att beskåda festen. En dyrbar tapet af karmosinrödt sammet, besådd med kejserliga örnar, betäcker salens väggar och golfvet är, liksom allt det öfriga, belagdt med skarlakansrödt kläde: i hörnena vid ingången stå busleter, belastade med silfverkärl och den läktare, på hvilken befinner sig orkestern och italienska theaterns artister, åt hvilka man för tillfället låtit förfärdiga en högstidsdrägt, som gifver dem ett högst löjligt utseende, och vid hvilkas åsyn man bar mycket svårt att hålla sig allvarsam. I fonden, emot venstra hörnet, stå på en upphöjning med trenne trappsteg, och bakom ett bord, som är försedt med endast tre kuverter, de kejserliga thronerna, hvilka i största hast blifvit hemtade ifrån Himmelsfärdskyrkan; på båda sidorna om kejsarens thron beundrar man tvenne gigantiska och präktiga ciselerade silfverbägare. lika höga. som en