Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1856, sida 1

olika orsaker. Gossen såg sig om till höger och venster, men höll plötsligt in sin häst, fattade min arm och ropade med full hals: — Der ... håll här, sir! ... der äro ändtligen de begge vägarne, de välbekante! Den till höger leder till min tants hus, den till venster förer till Codrington-Hall, rakt fram till m:r Grahams hus. Ni kan ej misstaga er om den, sir. Jag förstod hvad gossen menade, höll stilla och såg mig omkring. — Det är godt, Bob, sade jag under en egen orolig känsla; — rid du till din tant Ursula, helsa henne från mig och gläd dig åt lyckan att återse henne! Men när du pratat dig trött, så kom i morgon bittida till Codrington-Hall, der jag ämnar ligga öfver natten, Sköt väl din häst, och farväl, min gosse! Gossen aftog sin lilla sammetsmössa, bugade sig på hästen och sade: 3 — God lycka, sir! Helsa busen Seymour från sin ifrigaste kaninjägare! Adjö, adjö! oo Ropande dessa ord med en skälmaktig, men oändligt barnslig och intagande mine, gaf han sin lille vallach sporrarne och jagade med lösa tyglar mot sin tants hus; han ville ju visa henne, hvilken ridderlig och ståtlig yngling han blifvit! . Jag höll stilla, tills jag förlorat honom ur sigte; derefter red jag långsamt vidare, utan att bekymra mig om de omgifvande föremålen. Jag var nu ensam med mina tankar, och dessa tankar fattade mig med all den styrka, en djup, vigtig tanke kan hafva, då den helt och hållet bemägtigat sig en honom undergifven menniskas bjerna. Jag var således nära de ställen, som varit skådeplatsen för så idylliska och så förfärliga händelser! Huru skulle jag finna dem? Hvad skulle de säga