Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1856, sida 1

följande morgon i en trakt, som, utan att vara särdeles mindre fruktbar, bar en helt annan prägel. Grågröna tallskogar omvexlade med åkrar, ängar, hedar och träsk. . — Här är likväl icke så vackert som i grefskapet Dunsdale, sir, sade Bob; — ack, den stora vackra ckskogen och gräsmattan derunder! Om vi snart finge återvända dit! — Verlden är stor, Bob, och många trakter äro ännu skönare än den kring Dunsdale. Dock är der ganska vackert, och jag, liksom du, stannar gerna, der jag trifves; men nu hafva vi göromål för händer och rida utan någon återblick vidare... I morgon får du åter se din tant Ursula. — Ha, tant Ursula! Hvad hon skall få stora ögon, då hon ser mig kommande till häst! — Ja, och hvad hon skall bli glad! Har du icke sett henne på länge, Bob? — Nej, icke på tre månader, sir! ij — Icke på tre månader, upprepade jag för mig sjelf, — och gossen känner redan längtan till hemmet och de sina! Percy har måst lemna mer än han ... har varit borta i fyra år ... och på hvilket ställe! Vi redo vidare, tills qvällen kom, och det andra nattqvarteret emottog oss. MN Den tredje morgonen fann oss åter tidigt resfärdisga: Bobs hjerta klappade af glädje, mitt af både hopp och fruktan. Jag skulle se Codrington-Hall, se m:r Grahams boning vid sjön . . . och lära känna mpjlord Seymour. Ljufva och bittra känslor blandade sig i mitt bröst, och jag red i min otålighet hastigare än vanligt. Det var eftermiddag; vi kommo till en löfskog, som var genomskuren af flera vägar. Ju längre vi redo, desto tystare blefvo jag och Bob, ehuru af