Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1856, sida 2

Studenternå, HVIIKen DON han förklarade sig villig att uppfylla. Då de begge furstarne visade sig på balkongen öfver pelarraden, uppstämde studentsångföreningen följande sång af G. Rode: Hil Dig, som nys paa Fjeldets Kyst Har Klippefolkets Hierter vundet, Velkommen hid til Öresundet Dig byder glad den danske Röst; Thi trindt i Nord den Lov skal gjelde, At den, som elskes paa dets Fjelde, Er ogsaa kjer for Dalens Sön. Og dengang hid Du vilde gaae, Var Dig jo klar den Tanke vorden, At Du drog ikke bort fra Norden, Fordi Din Vei gik sönderpaa; Og skjönt Du staaer saa langt fra Hjemmet Du kan ei föle Dig som Fremmed, Hvor Danmarks Tunge hilser Dig. , Ja, Danmark hörer Norden til, Og saa det skal til Tider fjerne! Den Tro, den er vor Ledestjerne, Som ingen Storme rokke vil; Den blinker herligt for vort Öie, O Fyrste! Sku den i det Höle, Og lad den lyse for Din Fod! Ver hilset i det Kongeslot, Hvor folkekjer Kong Fredrik bygger, Det Venskabs-Baand, som Eder smykker, Det huer alle Danske godt; Det Folk til Folk skal megtigt nerme Og Nordens Aand skal det beskerme, Og Nordens Held gaaer frem deraf. Det derefter utbragta Länge lefve H. K. H. Norges vicekonung besvarades med ett jublande niofaldigt hurra, icke blott af studenterne, utan af den ofantliga menniskomassa, som uppfylde största delen af den stora ridbanan. Med samma jubel besvarades det omedelbart derefter utbragta länge lefve den norske vicekonungens höge vän och värd, H. M. konung Fredrik VII. Kungen tackade från balkongen för den glädje studenterne denna afton beredt honom och hans käre gäst. Medan kungen talade, hade vicekonungen, beledsagad af sina norska och svenska kavaljerer, begifvit sig ned på platsen och riktade här följande tal på norska språket till studenterne: Mine Herrer! Da Kongen med egen Röst takker Eder for den Velvillie, som er mig bevist, behövede jeg ei at heve min Stemme, om det ikke var mit Hjertes Trang at udtale den Glzede, jeg föler over, at I saa trofast bevare de Minder, som I have medbragt fra Fyris Lund og fra Mälarens Strande, hvor min Vugge stod. I Svithiods Dale og blandt Norges Fjelde lyder det samme Echo af Eders Venskabs Röst, og det Dyb, min Kjöl nys har plöiet, berer Vidne om, hvor ofte Nordens Ungdom har sat hinanden Broderlighedens kjere Stevne! Den Hilsen, jeg nu modtager af Eder, skal jeg bringe til min Fader og Konge, og til Eders trofaste Venner, fra hvilke jeg kommer, og til hvem jeg snart vender tilbage. Hos Eder er Ungdomshaabet, Videnskaben og Fedrelandskiserligheden sammenknyttede, og denne Forening sikkrer de rigeste Frugter. Hvad jeg iaften har oplevet, skal jeg aldrig glemme; saalidt som de Fjelde, hvorfra jeg kommer, skulle falde, saalidt som Stormen kan nogensinde drive en Mand bort fra hans Vei. Disse Fakler, som nu blusse, skulle slukkes; men i mit Hjerte have de kastet et Gjenskin, som aldrig skal forsvinde! Nya hurrarop besvarade dessa ord, som uttalades med en vacker, kraftig stämma. Sångföreningen sjöng derefter en norsk, en svensk och en danak nationalsång, under hvilka facklorna kastades i bål. Musikkorpsen spelade nu Den tappre Landsoldat, och tåget drog bort för att sedan upplösa sig. Sednare på aftonen samlades de fleste sudenterne i Tivoli, hvars bestyrelse inbjudit dem, och hvarest kl. 11 afbrändes ett fyrverkeri, hvari bland annat förekom vicekonungens namn i briljanteld. I Onsdags var stor galatafel i Christiansborgs riddarsal. Kungen hade lagt sina liberala tänkesätt i dagen, genom att till denna fest inbjuda icke blott representanterna för den officiella verlden, utan äfven en del af de frisinnade åsigternas representanter. H. K. II., säger Fedrelandet, blandade sig med ögonskenligt välbehag i den brokiga mängden och samtalade rättfram och förekommande nästan med en hvar af de tillstädesvarande. Vid tafeln utbragte kungen först kung Oscar I:s skål och derefter, i varma uttryck, sin vän och gäst vicekonungens skål, hvilken denne besvarade med att föreslå en skål för Danmarks konung. På aftonen besöktes teatern. Vid kungens och vicekungens ankomst dit helsades de med handklappningar och hurrarop. Sedan ouverturen till Elverhöi var spelad, ropades ett länge lefve för konungen och efter föreställningens slut ett för hans gäst vicekonungen. I Thorsdags skulle en fältmanöver med simulacre äga rum. Tvenne korpser skulle agera emot hvarandra, den ena anförd af konungen och den andra af thronföljaren, prinsen till Danmark. De furstliga personerne skulle hålla tafel på Kulhus. I Lördags skulle en stor revy äga rum på slätten vid Eremitagen. Samma dag skulle, enligt hvad det förljöds, konungen och vicekonungen begifva gig till Fredriksborg. hvarifrån den sistnämn