mark o. s. v. hafva börjat följa den väg, som brutits af England, och man finner på expositionen underrättelser om de försök i denna riktning, som i dessa länder blifvit gjorda. Sjelfva Italien tyckes ej vilja stå tillbaka; en romersk ingeniör, hr Canevari, har till expositionen insändt en väl utarbetad plan för bostäder, passande för arbetarebefolkningen i Rom och mellersta Italien. Äfven förtjenar nämnas såsom på visst sätt tillhörande expositionen, det arbetareqvarter, som en af Belgiens förnämsta fabrikanter, hr F. Pauwels, uppbyggt i Molenbech-Saint-Jean utanför Briussels portar. En ogift arbetare får här hyra ett rum mot den billiga afgiften af omkring 40 skilling riksmynt i veckan, och har då äfven rättighet att få sitt rum uppvärmdt och upplyst och att begagna badhus, tvättstuga och inrättningens bibliotek. Såsom ett bland de intressantaste föremålen på expositionen nämnes en modell till ett arbetarehus, fullständigt möbleradt och försedt med alla de beqvämligheter och förbättrade inrättningar, som uppfunnits i nyare tider och visat sig praktiskt användbara. Denna modell är utställd af tvenne medlemmar af välgörenhetskongressens bestyrelse, herrarne Ducpetiaux och J. Dumont, hvilka tillika riktat expositionen med en serie af förträffligt utarbetade planer för bostäder åt den arbetande befolkningen på landsbygden såväl som i städerna. Att klokt hushålla med utrymmet, anskaffa frisk luft i rikligaste mått, inskränka utgifterne för bostadens uppvärmning och likväl utbreda värm-luft öfverallt, der det behöfs, äro uppgifter, som vid en väl inrättad arbetarebostad måste vara löste, och detta har äfven fullkomligt lyckats herrarne Ducpetiaux och Dumont. Slutligen innehåller expositionen en mängd artiklar, som stå i samband med dess ändamål, såsom goda och billiga byggnadsmaterialier, möbler, husgeråd, tapeter, eldstäder, med uppgift på deras pris och fabrikerna, hvarifrån de kunna förskrifvas. Såsom man häraf finner, äro alla förstudier undangjorda och materialier samlade, för att saken på allvar skall kunna öfvergå från teori till verklighet. Och då Sverige på välgörenhetskongressen är representeradt af åtskilliga kunniga och för saken intresserade personer, hafva vi anledning att hoppas, det expositionen i Briissel ej skall blifva utan frukter äfven för oss, och att alla till sundhet, hemtrefnad och besparing af omkostnader ledande förbättringar blifva tillämpade på de arbetarebostäder, hvilka äro påtänkta i Göteborg, Stockholm och flera af våra städer. Om denna förhoppning uppfylles, vore det önskligt, att icke blott städerna, utan äfven vår landsbygd komme i åtnjutande af ofvan påpekade fördelar; den ojemförligt större delen af Sveriges befolkning tillhör den åkerbrukande klassen, och behofvet af sunda, ändamålsenligt inrättade bostäder är för densamma lika kännbart som för städernas arbetare. Men olyckligtvis är förhållandet i Sverige, som i Frankrike, att till följe af våra outvecklade kommunalinrättningar det personliga initiativet är föga verksamt; och man kan således ej vänta, att dessa förbättringar skola få en allmännare tillämpning, utan genom samfälda ansträngningar af personer och sällskaper (t. ex. hushållningssällskaperna), som vilja eller böra intressera sig för saken. Kanske skulle ändamålet i sinom tid vinnas, om detaljerade planer utarbetades för olika orter, med afseende fästadt på dessas tillgång af olika byggnadsämnen, brännmaterialier o. 8. v., och modellbyggnader uppfördes, för att genom åskådliga exempel visa deras fördelar.