Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1856, sida 3

Styckegode. Objudna giister. Från Odessa skrifves: En af de i grannskapet af vår stad boende förmögnare egendomsherrarne, hr von M., hade den 20 Juli inbjudit ett ganska stort sällskap till en fest i fria luften. Särskilda platser voro inhägnade för dansen, och rundtomkring dem hade den gästfrie värden låtit anordna eleganta buffeter, hvarjemte man hade gjort allting i ordning för att anställa en praktfull illumination med fyrverkeril i den storartade parken. Dagen var ytterst varm, hvilket dock alldeles icke hindrade sällskapet från att roa sig och med fröjd och gamman svänga om i det gröna. Just som man bäst höll på att promenera, och då skämt ech muntra skrattsalfvor genljödo från alla häll, upptäckte man på afstånd ett brusande i luften, likasom de af stormen piskade hafsvågorna slå mot strandens bränningar. Då imellertid det fullkomligaste lugn herrskade i luftkretsen, måste det besynnerliga bullret hafva en annan orsak, hvadan också hela sällskapet lyssnade derpå i spänd förväntan. Det kom allt närmare och närmare, himmelen blef alldeles förmörkad öfver fest-lokalen, och en dunkel massa störtade ned öfver hr von N:s hela egendom. Inom ett ögonblick var allting betäckt till en hands höjd af gräshoppor; dansplatserna, de mångfaldiga borden och sätena, buffeterna, allerna i parken, terrasserna och trapporna upp till slottet — icke en enda plats var fri från det äckliga hvimlet af de nedfallna djuren. Hvart man vände sig måste man trampa på gräshopporna, hvilket förorsakade en den afskyvärdaste lukt i verlden. Man kan föreställa sig de i balskor klädda fruntimren, värdens förlägenhet, de unga kavaljerernas fåfänga strid mot dessa hundradetusendetals krypdjur, dåndimpar här och der, på andra ställen häftiga rop efter vagnarne — det vore i sanning omöjligt att göra en skildring af all denna förvirring. Ett allmänt hsauve qui peut bemäktigade sig sällskapet, och gräshopporna förblefvo herrar öfver slagfältet.