Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1856, sida 2

Vs AVE NO RAR LAR 1 1 172— steståndet, inom Linköpings stift, efter Prosten D:r Broman, som afsagt sig uppdraget, har Kontraktsprosten, Mag. Emanuelsson erhållit de festa rösterna. — För Eskilstuna stad har utvalts genom nytt val Rådmannen Heljestrand. — En ganska lycklig brefskrifvare till Sv. Tidn. skildrar det kongl. besöket på Gripsbolm. Det förekommer i denna skildring bland annat följande: Om jag ej misstager mig, skola de höga besökande slutligen stanna i tysta betraktelser i ett mindre rum, med utsigt öfver sjön och med väggarne prydda af endast tvenne porträtter. Det ena är Napoleon Bonaparte, vid tjugu års ålder, med franska republikens uniform, såsom löjtnant vid artilleriet . . . Det andra är Johan Baptiste Bernadotte, äfvenledes i ungdomens första blomma, i linie-regements-officers-uniform. De båda rivalerna hänga här fredligt bredvid hvarandra, tecknade på en tid, då ingen af dem ännu kunde drömma om de lysande banor, som först skulle stanna vid thronen, eller om de dunkla öden, som skulle väpna dem emot hvarandra i en strid, som afgjort verldens framtid . . . Deras bilder hänga der med sina skarpt markerade drag, sina höga pannor och något af örn i blicken . . . och bredvid dem stå, i gästvänlig förtrolighet, den enes brorson och den andres son. Hvilken händelsediger tidrymd, öfver hvars strider försoningen kastat sin slöja, ligger ej imellan det ögonblick, då målaren satte penseln på denna duk, och detta! — Saima kanals öppnande. Denna för Finland så betydelsefulla och glada händelse egde rum Lördagen den 7 dennes. Ty värr åtföljdes den dock af en särdeles beklagansvärd olyckshändelse, i det Wiborgs gamla slott, ett af de äldsta i norden, samma afton uppgick i lågor. Om dessa begge händelser berättar Aftonbladet efter tidningen Wiborg följande: Det vackraste väder man kan önska sig inträffade den 7 September, och lät alla i och för festiviteten vidtagne arrangementer framträda i sitt tillbörliga ljus. Redan den 6 om qvällen hade ett stort antal gäster begifvit sig ut till kanalen, och tidigt Söndagsmorgonen steg folksamlingen redan till nägra tusen. En särdeles vacker anblick var det äfven att se det täcka könet vida talrikare representeradt än man gjort sig förhoppning uppå. Klockan half 10 anlände h. exc. geheimerädet baron von Haartman. H. exc. höll vid sitt inträde ett tal på svenska spräket till den församlade menigheten samt lät länsstyrelsens translator på finska tolka en del deraf för folket samt den i parad uppstälda indelta militären. Derpå afsjöngs en psalm på finska, och prosten Norring förrättade högtidligt gudstjenst jemväl på landets eget språk. Efter gudstjenstens slut skedde afresan till Pälli på trenne ångbåtar och åtföljande lodjor. I Pälli intogs frukost. Geheimerådet von Haartman proponerade en skål för Saima kanals lyckliga fullbordande, som helsades med en storm af hurrarop. Efter frukostens slut begaf man sig till Juustila. Ett ej så obetydligt antal studenter, som på genomresan till Helsingfors öfvervarade festen, bidrogo i väsentlig mån till den allmänna glädjen. De patriotiska sångerna, som med känslans och inspirationens makt frambröto ur den förhoppningsfulla ungdomens bröst, utöfvade ett lika glädjande som djupt intryck på alla åhörare. I Juustila, der middag serverades för c:a 5 å 600 personer, proponerade geheimerådet v. Haartman en skål för deras kejserl. majestäters välgång, samt derpå en för Finland, som emottogs med en hos oss sällsynt entusiasm, och hurrarop utan ända. Slutligen proponerade geheimerådet v. Haartman ännu en tacksägelseskål för borgerskapet i Wiborg, som med ett tal besvarades af borgmästaren Örn. Såväl i Pälli som Juustila voro de för tillfället uppbyggda lokalerna högst smakfullt dekorerade. Allmogen, soldaterna och kanalarbetarne betjenades fullt upp både på Pälli och Juustila. Några af stadens köpmän hade gratis levererat cigarrer, öl m. m. IIandlanden Aleneff bestridde allena hela serveringen åt soldaterne och arbetarne. Inemot kl. 8 skedde ankomsten till staden. Ångbåten Saima, på hvilken geheimerådet v. Haartman befann sig, helsades med Vårt land och ryska folksången, afsjungne af Behmska skolans elever. Om qvällen var staden på det praktfullaste illuminerad. Vi beklaga att tid och utrymme icke tillåta oss att denna gäng ingå i en detaljerad beskrifning af allt, hvad vär stad denna afton hade att uppte, men utlofva densamma i nästa n:r. Den stora transparenten, uppstäld vid slottet, föreställde Wäinämsöinen spelande sin kantele och stående i en ekstock, prydd med Karelens och Sawolaxs vapen, samt Neptunus styrande ett fyrspann, helsad af Merkurius med ett ymnighetshorn och Wiborgs stads vapenfana under ena armen. På hvardera sidan om den stora voro två mindre transparenter uppställde, föreställande de la Gardieska och Bjelkeska vapnen. Flere andra utmärkt väl lyckade transparenter med deras kejserl. majestäters namnchiffer voro dessutom uppställda på andra ställen i staden. Illumination och transparenter förbleknade dock snart för den förfärliga flamman af Wiborgs slotts brand, som denna afton uppgick i lågor. Det stora tornet var nemligen också illumineradt, och af en hittills ännu ej utredd anledning, troligen oförsigtighet vid eldens bevakning, tändes en af fönsterbågarne i tornets öfversta kupol. Den i början helt obetydliga flamman tillväxte hastigt, oaktadt det fullkomligt lugna vädret, i fasaväckande dimensioner och snart stod i den mörka natten Torkel Knutsons gamla borg lik en gigantisk fyrbåk, sändande sitt sken flere mil vidt omkring. I det ögonblick, då elden första gången bröt igenom tornets jerntak och en väldig eldpelare sköt upp i höjden, och de ända tillsmältning uppglödgade jernplåtarne lik en lavaström nedstörtade till marken, förlorade den i tusendetals lampor och lyktor glittrande bron detta sitt egendomliga ljus och läg der belyst af det nya mäktigare eldskenet i en obeskriflig dager. De i hamnen talrikt församlade ångbåtarne, sju till antalet, af