förekommande sista klassen, omfattande öfriga icke omnämnda utländska racer, för hvilka följande priser blifvit bestämda: För får: a) För baggar: Första priset 600 francs. Andra ? 400 Tredje 300 ? o) För tackor, täflande i flock, om minst 3 stycken: Första priset 400 francs. Andra ? 250? Tredje 200 7 För svinkreatur likaledes sex priser från 300 till 100 francs, samt för höns fyra priser från 80 till 25 francs. Å Utställningen af landtbruksprodukter och till landtbruket hörande redskaper var äfvenledes både talrik och intressant, ehuru naturligtvis föga nytt nu kunde härutinnan företes, som förut icke varit uppvisadt och sålunda kändt från de så nyligen uti London och Paris hållna allmänna verldsexpositionerna. Bland de förevisade redskaperna funnos likväl flera, som skulle förtjena att i vårt land införas, såsom: åtskilliga machiner för skördande af säd och gräs, machiner för sådd af säd och andra fröslag tillsammans med dertill beredd torr eller flytande gödsel, samt nya, ll ändamålsenligare konstruerade plogar och hästhackor, vidare modeller till i utlanden nu brukliga, förbättrade tegelrörs-, hackelseoch rotskärningsm. fl. machiner, hvilka det vore önskligt att få införda och kända äfven hos oss, till underlättande och ett fullstämdigare utförande af vid landtbruket förefallande arbeten. Många och betydliga premier äro till den i Parig nästa år inträffande expositionen utsatta för redskaper, samt till landtbruket hörande machiner och apparater, äfvensom för allehanda landtbruksprodukter; och då Kongl. Maj:t i nåder åt särskildt härtill utsedde komiterade redan uppdragit att gå i författning om föranstaltande af utsändning af hvad Sveriges landtbrukare kunna äga värdt att vid denna exposition förevisa, så är det att önska och hoppas att svenska landtbruket må vid densamma blifva representeradt på ett sätt, som är vårt land fullt värdigt, och öfverensstämmande med det anseende, som svenska landtbrukets alster lyckades tillvinna sig vid allmänna verlds-expositionen i Paris förlidet år. Beträffande landtbruket i England och Skotland. samt hvad jag under min resa i dessa länder sett och inhemtat, kan det icke heller lämpa sig att i en berättelse, sådan som denna, ingå uti några speciella detaljer. Landtbruket i England är mera ojemnt och har ännu ej nått den egendomliga och jemna, fullständiga utveckling, som karakteriserar det skotska landtbruket, hvilket med allt skäl för närvarande anses såsom det yppersta och bästa. För en svensk, ia för hvarje främmande jordbrukare, är sålunda ett besök i Skotland alltid af största värde, då mycket finnes der att se och lära; och likväl är det en sanning, som jag här icke anser mig böra undertrycka, den nemligen att vårt eget jordbruk, med den utveckling detsamma på sednare tider vunnit, icke står så lågt, som mången tror, utan att vi tvertom, vid en jemförelse mellan de bättre skötta egendomarna hos oss och de skotska landtbruken, snart nog finna att vi icke stå särdeles efter, och att hvad som för oss återstår att önska är en allmännare spridning af ett efter våra förhållanden ordnadt ändamålsenligt jordbruk i förening med en större uppmärksamhet och omsorg åt boskapsskötseln, och en i oundgängligt sammanhang dermed stående vidsträcktare och omsorgsfullare fodervextodling. — Rörande jordens skötsel, såsom dess afdikning och egentliga brukning m. m., hafva vi näppeligen något att lära af Engelsmännen eller Skotarne; ty vid våra bättre skötta egendomar hafva vi redan tillegnat oss och efter våra förhållanden modifierat de methoder och brukningssätt, som förekomma i England och Skotland. Beträffande åter fodervextkulturen och boskapsskötseln, så hafva vi mycket, ganska mycketatt lära från nämnde länder; och om vi äfven härvid måste erinra, attt. ex. rotfruktsodlingen, särdeles turnipskulturen — tillfölje af vårt härvid mindre gynnsamma klimat — aldrig kan för oss blifva hvad densamma är i England och Skotland, och att vi sålunda äfven härutinnan måste lämpa vårt jordbruk efter våra förhållanden; så måste dock medgifvas, att vi af dessa länders jordbruk hafva att lära huru foderkulturen — den må för öfrigt bestå irotfrukter, klöfver, gräs eller andra vexter — bör utsträckas vida utöfver hvad hos oss ännu varit öfligt, samt skänkas en större uppmärksamhet, än hvad hittills hos oss egnats häråt. Utan en vidsträcktare fodervextodling kan aldrig någon lönande ladugårdsskötsel bedrifvas, och utan en större och omsorgsfullare ladugårdsskötsel kan den hos oss redan så betydligen uppdrifna sädesproduktionen icke ega bestånd. Men af de nämnde utländska lamdtbruken kunna vi lära, hvad ock flera af våra bättre jordbrukare redan insett och erkänt, att fodervextodlingen, i förening med en väl bedrifven boskapsskötsel, icke allenast i och för sig kan blifva ganska lönande, utan att den ock kan bedrifvas utan inskränkning af sädesproduktionen, då den sednare nemligen ytterst är beroende af jordens kraft, och huru densamma underhålles. För att ytterligare uppdrifva och öka jordens vextkraft, användas nu i England och Skotland samt flerestädes i utlanden s. k. artificiella gödselpreparater i särdeles vidsträckt omfång, och vi hafva äfven härvid mycket att lära af utländingen. Förbises bör dock icke att vi, innan vi utbetala penningar för främmande gödningsmedel, böra bättre sköta och taga tillvara de gödningsämnen, vi oköpandes ega, och hvilka genom vårdslöshet och vanskötsel nu ofta gå förlorade. Men äfven med begagnande af alla de tillgångar vi sjelfva ega att öka och underhålla jordens vextkraft, blifva de s. k. artificiella eller extra gödningsmedlen alltid af stort värde, dels för den speciella kulturen af vissa vexter, dels för den derigenom vunna möjligheten att hastigare kunna uppdrifva en mager och utsugen föga gifvande jord till bördighet; och hvad som i nämnde länder härutinnan gjorts och