Rättegänesoch Polissaker. Vid lilla Boms färjplats hade en s. k. lergök sistlidne marknadsdag på qvällen anställt ett blodigt slagsmål bland en mängd der samlade Hisingsboar, som ämnade sig till hemmet, så att flera af dem varit nära på att få bita i gräset. Den vildsinte slagskämpen hade med en jernklamp i handen rusat mot Hisingsboarne, af hvilka en fått tvenne svåra slag i hufvudet, en annan ett dylikt på näsan, en tredje ett d:o på ena kinden, hvaraf allt blodvite och blämärken uppkommit samt den fjerde, en hemmansegare, nägra så väldiga rapp, att han ännu lär vara sängliggande deraf. Slutligen hade en person begifvit sig uppåt Torggatan för att söka hjelp, då han trälfat hemmasonen Sven Eliasson på Gunstorp, för hvilken han omtalat huru en främmande bot grasserade bland hans känningar, hvarpå denne anmodat en nattväktare att stifta fred och annamma slagskämpen, men nattväktaren lärer ursäktat sig med att han icke vågade på kuppen. Eliasson, som synes vara en rask och modig karl, hade då ensam gått emot vildbasaren, som han fasttagit och i trots af dennes motstånd qvarhällit, tills polisen ankom till stället, då berserken affördes till vakten, der han uppgaf sig vara Petrus Andersson från Hagen i Spekeröd socken på Inland och för närv. anställd vid Elfstyrelsens arbeten. Ä vid Polisförhöret i Thorsdags förnekade Petrus till en början sina vilda marknadsbedrifter, påstående att man kastat sten mot honom, men att han deremot icke väldfört sig på någon. Sedan vittnen blifvit hörde och bestyrkt angifvelsen, fann han dock för godt medgifva att han utd-lat några slängar åt målseganderna. Härför dömde poliskammaren Petrus att plikta 24 rdr 16 sk. bko eller undergå 19 dagars fängelse vid vatten och bröd samt dessutom ersätta mälseganderne och vittnen; men då Petrus förklarade sig icke kunna betala böterna, blef han genast insatt i stadshäktet, för att undergå späkningskuren. För vildbasarens gripande fick Sven Eliasson at poliskammaren en välförtjent belöning i penningar. -— Såsom kändt är, finnas äfven här i staden mormoner, hvilka på hvarjehanda sätt söka att vinna proselyter för sin troslära. Då numera en president och sekreterare blifvit tillsatte i samfundet, tyckes detta riktigt ha vunnit fast fot härstädes. Det var således troligen för att undersöka den unga förhoppningsfulla församlingens tillstånd som några från Amerika utgångna mormon-missionärer jemte en apostel, för några dagar sedan hitkommo, åtföljde af translatorn vid den i Köpenhamn utkommande tidningen, Skandinaviens Stierne. Med anledning af dessa fäders ankomst hölls i Thorsdags högtidlig gudstjenst i presidentens, skräddaregesällen Grön