Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1856, sida 1

— —— — — — Hvad! ropade hofmästaren och jag på en gång. — Och du har icke sagt mig ett ord derom! tillade hofmästaren. — Jag glömde det, mitt barn; jag har ju så myeket att göra. — Men fanns ingen annan menniska närvarande vid tillfället? — Ingen själ, min skatt. Jag stod just vid porten, då vagnen kom ... — Men huru kom hon hit, och med hvem och hvarifrån? frågade jag hastigt: — Som sagdt, hon kom i en vagn, med en gammal herre ... — Nämnde hon ej sitt namn? — Nej, sir. Ä — Men huru såg hon ut, och hvad frågade hon? — Ack. sir, hon var vacker, mycket vacker, fastän något blek och sorgsen. Hon frågade, om Hans Herrlighet fanns på Dunsdale. Och vid mitt svar, att han ej varit här på fyra år, samt att vi ingenting hört från honom, suckade hon och gaf mig .. ja, riktigt! nu minnes jag det ... gaf mig ett bref — Hvad! Och jag, som icke vet ett ord derom! ropade mr Trallope allvarsamt ond, och slängde servetten på bordet. — Jag glömde att omtala det, mitt barn . . — Drag Fan i våld med din glömska och ... — Hvar är brefvet? afbröt jag honom. ö — Ja, sir, hvar är brefvet? Hm, vänta litet ... jag måste tänka efter . . ja, ja, jag tror, att jag lade det i min skänk ... Och den glömska hustrun, som hennes annars så fredligt sinnade man önskade Fan i våld, gick ut att hemta brefvet, men efter en stunds förlopp, hvarun