Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1856, sida 1

— Nej, sir, nej! stammade han ytterst förlägen; — hon har aldrig varit här .. — Enär alla hennes bref sannolikt gått förlorade, blir det oss intet annat öfrigt än att antaga, det hon begifvit sig till någon af sina på olika orter boende anförvandter och der uppehåller sig i afvaktan på vidare underrättelser, eller . . — Men hvilka äro och hvar finns p örvandter? frågade hofmästaren. nnas dessa anför Detta var för inig en ganska besvärlig fråga. Jag måste antingen ljuga eller yppa sanningen, men ville intetdera och gaf derföre ett undvikande svar, idet jag fortfor: — Eller att lady Perey rest efter sin gemål och måhända alltid kommit för sent till de ställen, der han vistats. Och då jag nu är af den mening, att om hon också icke sjelf varit här, hon likväl hitsändt några underrättelser om sin person, så önskade jag, att ni ville meddela mig desamma . ... — Ack, sir, det är mycket bedröfligt, men till mig har ingen skickat någon underrättelse; jag vet ingenting ... — Håll, käre man, och ni, sir, ursäkta mig! afbröt honom hans hustru i sin vanliga lugna ton; — jag kom just nu att tänka på någonting. För sex veckor sedan, medan du var borta . . . jag tror, att du hade ridit bort till arrendatorn Thomson — Det var för sju veckor gedan ... — Nåja, för sju veckor sedan, en eftermiddag klockan fyra ... — Klockan 4 eller 5, det är för mig likgiltigt. Men fortsätt! — Kom en vagn, i hvilken sutto en ung dam och en gammal berre, som tycktes hafva ett angeläget ärende, ty de frågade noga efter viscounten af Dunsdale ...