Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1856, sida 1

———-—H — djupat mig i minnen från Pereys historia, hvilka gossen med sin enkla beskrifning åter väckte till lif. — Ingenting vidare, sir, än att hon efter vigseln råkade ut för någon stor olycka och blef skiljd från sin man, herr viscounten. Hvar hon nu är vet jag icke, och hvarför detta skedde vet jag icke heller. — Skulle du igenkänna henne, om du händelsevis träffade henne? — Så visst som jag heter Bob, sir! Hon var det enda vackra fruntimmer jag någonsin sett. — Du erinrar dig väl också hennes far, mr Graham? — Lika väl, sir! Han kom ofta på besök hos mylord Percy på sin lille ponny, som hette Dick, den jag alltid fick rida, tills han blef afkyld, ty mr Graham red alltid fort. Ibland gaf han mig också skänker, för hvilka jag ännu är honom tacksam. — Till en början, min gode Bob, må du då veta, att en af de förnämsta afsigterna med min resa är att söka efter dessa, för mig så dyrbara personer. — Hvad säger ni! . . Nå, det var en sak, om hvilken jag är med! Jag skall passa på, såsnart jag i ser dem på långt håll ... — Ån, min gosse, tro ej, att de skola komma oss till mötes! — Det begriper jag väl; men jag menade, att jag skall hafva ögonen med mig. — Bra, min vän! Och nu vill jag säga dig det närmaste ändamålet med min resa, om du gisver mig ett bestämdt löfte att icke yppa, hvad jag nu berättar dig. Jag har vigtiga skäl att iakttaga hemlighet beträffande min resa och dess syftemål. Du får ej emot min vilja tala med någon derom.