hindret för en sådan anordning, men äfven här måste någon plan utarbetas, grundad på de olika lokaliteterna och deras skiljda nationaliteter; en sådanlbar också redan 1848 varit ganska allvarligt öfvervägd. Skandinavismen innebär i våra dagar ingen eröfringslystnad; den sträfvar icke till sitt mål genom konvulsiviska och blodiga revolutioner. Den utgör blott en länge åtskiljd familjs böjelse och sträfvande att återförenas, och denna förening är på samma gång ett vist och politiskt steg, föreskrifvet af tidens behof, af förflutna olyckors erfarenhet samt framskymtandet af kommande faror, hvilka bäst kunna afvändas genom en gemensam ansträngning. Varma sympathier för hvarandra ligga djupt rotfästade i alla skandinavers bröst. Konungarne stå på den vänskapsfullaste fot till hvaandra; de två kabinetterna äro på en fot af fullkomlig förtrolighet och icke en skugga af misstroende råder mellan nationerna. Saken arbetar sig fram långsamt men säkert. Det är onödigt att pådrifva, men det skulle vara grymt att försöka hindra de skandinaviska nationaliteternas slutliga förening. Allt hvad som erfordras för atttrygga denna garanti för Europas bildning och oberoende är: att vestmakterna hindra Ryssland att inblanda sig uti de nordiska staternas inre angelägenheter, för att söndra och försvaga deras krafter. Det öfriga skall uträttas genom folkens goda sans. Utan att vara i stånd att bestämma ögonblicket, då denna stora händelse skall komma att äga rum, kan man väl tryggt försäkra, att Försynens beslut skola snarligen utföras och att den stora förenade familjen af Svenskar, Danskar och Norrmän skall blifva vestra Europas säkraste bålverk. Förf:n fortfar i en följande afdelning: Danmark är genom sitt geografiska läge af omätlig militärisk vigt, icke blott för de skandinaviska rikenas försvar, utan ock för det öfriga Europas skyddande emot ryska flottornas utflygter. Passagen! genom det sund, som förenar Östersjön och Nordsjön, utgör lika många hinder för den ryska utvidgningen i norr som Dardanellerna i söder, och Danmark, likasom Ottomaniska väldet på sitt håll, står der skyltvakt för Europas frihet. Det är eget att betänka, att under det Moskovitiska väldet har utsträckt sina gränser från Weichseln till Pruth, från Georgiens slätter till Chinas landamären, så har dess utvidgning till sjös städse hämmats af de två makter af andra ordningen, som beherrska nyssnämnda två små sund. Men likasom vestmakterna voro eniga om att ur Rysslands händer vrida det södra sundets nyckel, bör man hoppas att de skola vara lika omtänksamma i afs. å det norra, och der skola hvarken deras skatter, eller deras söners blod tagas i anspråk. Låt allenast deras statsmäns vishet understödja folkets önskningar, stärka Danmark genom Sverge och Norge samt Sverge och Norge genom Danmark: låt de skandinaviska stammarne förenas med de band de begära; låt detta välde blifva tillräckligt starkt att motstå hvarje eröfringsförsök från dess motsatta granne, och jemvigten i norden skall vara tryggad för alltid. Då det är väl att möta alla invänningar, äfven sådana som framkastas af rädda politiker, så låtom oss tillägga, att huru stark den skandinaviska föreningen skulle visa sig att motstå anfall, kunde den dock aldrig blifva nog stark att ingifva vestmakterna farhågor. Detta framstår tydligt från följande beräkning af de trenne rikenas folkmängd: Sverge har 3,600,000 invånare, Norge 1,500,000, Danmark 1.,500,000. Summa 6,600,000 invånare, eller knappast två tredjedelar af de båda Siciliernas folkmöänod som unneår EI nära TA ANA aaa