Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1856, sida 1

Som om ingen annan än ni skulle kunna föra det till en god utgång. Ä — Mätte det blifva såsom ni hoppas och ödets gunst öfverensstämma med mina önskningar! Ingen vore då lyckligare än jag. Vi afbrötos af mr Elliotson, som ropade: — Mr Sidney! Hör på mr Sidney! Vi disputera om huru många mil vår vän dagligen kan tillryggalägga med er häst . . Hvad anser ni sjelf? Vi närmade oss, och mr Sidney smålog, ty han kände sin häst. — Det kommer an på ryttaren, svarade han, — förutsatt, att terrängen är god, och hästen får tillbörlig skötsel. Huru många mil tror ni sjelf, att han kan tillryggalägga? — Jag har gissat 20 till 25 (engelska) mil dagligen på en sådan väg som den till London. — Och jag ansvarar för 30 till 40 mil dagligen i tre veckors tid, utan att hvarken piska eller sporrar behöfvas. Det kommer emellertid mycket an på ryttaren, såsom jag nyss anmärkt. Man såg misstrogen ut, tvisten fortfor och slutade, såsom vanligt, med ett vad, då vi ankommit till gränsen af St. James område och afskedsstunden var inne, Vi stannade, sade hvarandra hjertliga farväl och utbytte handslag. Mr Sidney var den siste, som steg fråm till mig. Jag kunde e säga honom något mer, men vi behöfde ej heller ord: en blick, en handtryckning sade allt. Bravour framleddes. När Jag stigit upp i sadeln, vände han sitt sköna hufvud med dess glänsande ögon mot sin herre, likasom om han velat säga: är det ej du, som skall vara min ryttare?