Vetenskapliga notiser. Vattnet i Döda Hafvet. Naturforskaren Boussingault har meddelat franska vetenskaps-akademien en intressant afhandling om de förändringar, Döda Hafvets vatten tyckes undergå till sin sammansättning. Döda Hafvet, som äfven kallas Asfaltsjön, emedan man stundom ser asfaltstycken flytande på dess yta, är 41 sjömil långt och 9 bredt, omgifvet utaf branta klippor af ett hemskt ntseende. De i nejden boende arabiska infödingarne pläga säga: yden, som ger sig ut på det hafvet, sätter icke värde på lifvet, och detta ordspråk synes hafva tagits i akt af resande, ty först på de sistförflutna tjugo åren hafva några expeditioner gjorts, för att undersöka kusterna, sjöns djup, anställa meteorologiska observåtioner m. m. År 1835 försökte en Irländare, Cottigan, en upptäcktsfärd på Döda Hafvet, men måste efter 5 dygns forskningar upphöra och dog kort derefter i Jerusalem till följe at de ansträngningar, han underkastat sig. År 1837 måste herrarne Moor och Beck efter tre veckors faror och lidanden afstå från ett dylikt företag, glada emellertid att hafva varit de förste, som ådagalagt den djupa nedplattningen af Asfaltsjöns bassin. Flera andra försök gjordes mellan åren 1841 och 1847 af resanden, som till en del med lifvet fingo plikta för sin djerfhet, medan andra lyckades återkomma med mer eller mindre noggranna underrättelser om tillståndet i denna ödsliga trakt. Ett på vetenskapliga resultater fruktrikare tåg företogs 1847 af amerikanske sjölöjtnanten Lynch. Denne bildade och modige officer gjorde under den tid af några veckor, som han tillbragte på och vid Döda Hafvet, en mängd intressanta iakttagelser. Ilan hade flera gånger tillfälle att öfvertyga sig om den oerhördt stora mängd af hafssalt, som befinnes upplöst i dess vatten; efter blott några timmars segling plägade han och hans kamrater vara bokstafligen inhöljda i en saltfällning, som till smaken kändes mycket bitter. Med sänklodet följde ofta kubiska kristaller af hafssalt, blandadt med sand, lera och på vissa ställen med svafvel. Denna vattnets beskaffer het gör, att ingen fisk kan lefva i Döda Hafvet. Vattnets tyngd är gå betydlig, att en menniska, som till bröstet är nedsänkt i detsamma, flyter utan den ringaste ansträngning. — Någon gång under mörka nätter betäckes hafvet med ett fosforescerande skum, och böljörna, ) Bordsjö ägdes och beboddes af konung Carl VIII Knutsson (Bonde), hvilken urgamla svenska slägt den tiden icke var fördelad i flera ätter, men utgjordes af en enda, omfattande så väl de sedermera till grefvar och friherrar upphöjda som den adliga grenen af familjen.