rit bevarad som en helig klenod af och inom den rika Bonde-familjen, och tillföll i fjol arfvingarne efter ättens då aflidne hufvudman, II. Exc. Grefve Gustaf Trolle Bonde, alla i välstånd, för att icke säga rike, och brorsonen, ättens nu blifne hufvudman, kammarherren grefve Gustaf Trolle Bonde, innehafvare af fideikommissen Säfstaholm och Wibyholm i Södermanland, Catharinaholm, Bordsjö), Askeryd och Herrestad i Småland, Trolleholm i Skåne samt pretendent till Hörningsholm i Södermanland och Toftaholm i Småland. Det behöfver således ej tilläggas att bemälte fideikommissarie är ofantligt rik. Den i fjol aflidne hufvudmannen efterlemnade dessutom både fast och lös egendom, som ej voro af fideikommissnatur t. ex. grefliga Bondeska palatset i Stockholm och bland landtegendomar Hesteryd samt familjens ofvannämnde stamgods Björnö. För att underlätta arfskiftet beslöto arfvingarne denna egendoms försäljning, och ättens rike hufvudman fann icke sin räkning vid att inlösa stamgodset. Det afyttrades således och inköptes af hrr Thel och Åkerberg i Waxholm, hvars industri-idkare äro rygtbare för sin talang att utrota skogar. Horoskopet för Björnö, 114 mantal, med sina 3,243 tunnland skog, är således i och med detsamma stäldt. Det vore en väsendtlig irring om någon inbillade sig, att det endast är aristokratiska fördomar som såras genom denna transaktion. Må dessa allt för gerna gifvas till spillo, då vår tids aristokrater till skalet så vilja sjelfve hafva det! Nej, det är helt andra och ganska vigtiga positiva intressen som förnärmas. och hvilka det är en samvetspligt att behjerta just derföre att de, utan stöd af borgerlig lag, hafva ett sådant uteslutande i egendomens innehafvares hjerta och samvete. Dessa intressen äro: godsets underhafvandes. Så länge detta seklerna igenom gick i arf från sar till son, hade husbondeväldet en patriarkalisk anstrykning, underhafvanderne omhuldades som ett element, tillhörande familjen och deras prestationer till godsägaren blefvo oförändrade genom århundraden. Känslan af välvilja och känslan af heder förenade sig med traditionen att värna underhafvanderne mot prejerier. Från och med det ögonblick egendomen råkat i främmande händer äro känslans och familj-traditionernas band slitna, och man kan vara öfvertygad, att de nya ägarne uteslutande beräkna att ur det inköpta godset suga den högsta möjliga afkomst, utan att fästa särdeles afseende på hvarken sina underhafvandes ökade bekymmer eller allmänna omdömets ogillande. Waxholms-boarne äro ej kände för särdeles finkänslighet eller annan ambition än materiel förkofran af det krassaste slaget. Också verkade Hjobsposton att bemälte personer imköpt Biörnö som ett äskslag på bönderne, hvilka lyda under godset. Genom de lindriga utskylder dem hittills varit ålagde hafva de samlat så betydlig förmögenhet, att de sjeltve både kunnat och velat inlösa egendomen, derest de, innan försäljningen skedde, afvetat att denna egendom vart fal. Det hade varit en vacker och värdig upplösning på Bonde-f.deikommisset, och ett ärorikt monument åt husbondeväldet, ett bevis på dess sannt faderliga utöfning. om godsets egna frälse-bönder, som flera sekler, son eller far, innehaft sina hemman, slutat med att köpa hela egendomen. Den hade då, i ädel bemärkelse, stadnat inom familjen och ganska säkert blitvit lika väl vårdad som förutaf sideikommissarierne, utan att den herrliga skogen lupit fara att förödas. Huru illa belåtne bönderne äro med ombytet af egare till godset bevisas bäst deraf, att de som ett bådskap från himmelen emottagit underrättelsen, det en af arfvingarnes slägt, f. d. löjtnanten grefve C. G. Kalling, äri begrepp att börda Björnö.?