IHOUICH UHHRC uPPÖRNJULTAH? — Ä omkring kl. 10 voro alla sarhägor skingrade, och folket strömmade till de gator som tåget enligt programmet skulle passera och skyndade sig att intaga de platser, hvarest de i 5 timmar borde afvakta den från Kremlin gifna signalen, som förkunnade kejsarens afresa från sitt slott Petrowski. Gatornas eklerering var i allmänhet temligen enformig: röda tapeter yppigt draperade på balkongerna och emellan pelarne i de stora palatserna, blommor och fanor med nationalfärgerna utgjorde dess förnämsta elementer. Gatorna voro betäckta med ett tjockt lager af fin sand, som oupphörligt upprördes af hästarnes tramp och genast åter jemnades af en hel armå af sopare. KI. 12 inmarscherade trupperna, som voro inqvarterade i Moskaus omgifningar eller lägrade nära Petrowski, med musiken ispetsen och flygande fanor, att uppställa sig i slagtordning längs den väg det kejserliga tåget hade att passera. Småningom intaga regimenterna sina ställningar på gatorna: häen formerar sig; det blir nära nog omöjligt att cirkulera, och massan, liksom vågorna i stora insjöar, höjer, i saknad af fritt svängrum, småningom sina böljor ända till hustrapporna. De i allmänhet temligen låga taken betäckas med mouschiker; fönstren pydas med damer i nya toaletter. Störst är tilloppet midtför furstinnan Kotchioubeys palats: man vill se ambassadörernas ankomst. Grefve Morny anländer i en präktig statsvagn; hans betjening är klädd i ett ytters rikt och smakfullt livrÅ. Man beundrar äfven mycket grefve Esterhazys, österrikiska ambassadörens livråe och de präktiga jägarne i ungersk kostum hvilka omgifva hans vagn. Hela diplomatiska korpsen anländer efterhand och fyller de lysande salongerna i palatset Kotehioubey, hvars egarinna gör les honneurs för sina gäster med en grace och en artighet, hvaröfver ryska hofvet har rättighet att vara stolt. Furstinnan, som i St. Petersburg äger ett palats, som intar en värdig plats ibland hufvudstadens vackraste byggnader, har velat att hennes residens i Moskau icke skulle vara sämre än det hon för ögonblicket öfvergifvit. För realiserandet af hennes vilja, erfordrades underverk, ty för knappa sex måRAA ODA nader sedan var det präktiga palats, som hon nyss ställt tiill kejsarens disposition, endast ett stort hus som sedan en längre tid stod obebodt och hvaraf man endast kunde bibehålla det yttre för att göra deraf hvad det nu är. Men hvad betyda dylika hinder för furstinnan Kotchioubey? Det var tillräckligt för henne att befalla, och diplomatiska korpsen, som hon förut emottagit i sitt palats i St. Petersburg, har kunnat tro, att en allsmäktig fås trollkonst hade flyttat palatset och dess nobla herrskarinna 150 lieues bort. De rikaste och mest olika drägter voro blandade i denna lysande och officiella masga, som begifvit sig till palatset på den i kejsarens namn gjorda inbjudningen. Grefve Morny gjorde sig bland alla bemärkt genom sin drägts rika enkelhet, som endast upphöjdes af hederslegionens stora band och briljanterade stjerna. Omkring furst Esterhazy höllo sig 5 eller 6 unga män, bärande ungerska aristokratiens vackraste namn och hvilkas manliga skönhet tog sig ännu bättre ut under den beundransvärda magyariska uniformen. Grekiska sändebudet, furst Sontzo, ådrog sig äfven allas blickar genom den ledighet, hvarmed han bar sitt lands eleganta och yppiga drågt. Men de märkvärdigaste voro säkerligen medlemmarne af persiska beskickningen, klädde i den europeiska drägten, men med den sedan urminnes tid vid persiska hofvet brukliga hufvudbonaden, hvilken till utseendet liknar en afhuggen kegla. Dessa asiatiska typer, sammanblandade med representanterna af alla europeiska racerna, gåfvo emottagningen en egen, storartad karakter. Det var liksom om tvenne verldar voro tillstådes och räckte hvarandra handen. Klockan 3 e. m. ger ett batteri på Kremlin, midt för klostret Tschandow, signalen att zaren lemnat Petrowski. Knappt har första kanonskottet lossats, förrän klockorna i alla Moskaus kyrkor på en gång sättas i rörelse. Det skulle vara riktigare att säga det de ljuda, ty i Moskau liksom i hela Ryssland känner man icke denna klockornas muntra flykt i rymen, som utgjorde Quasimodos förtjusning. Här fäster man endast en lina vid kläppen, hvilken man dymedelst kastar emot den orörliga klockans sidor; det är alltså egentligen taladt icke en ringning, utan en klämtning. Presterskapet, i embetsskrud, uttågar ur kyrkorna med helgonbilderna i spetsen; regimenterna rätta sig och bilda en linia så rak, som om den voro dragen med landtmätarens snöre. Folket packar sig tillsammans långs väggarne. Efter en qvarts förlopp, visa sig i ändan af Touskaia polismästaren och 12 gendarmer till häst, hvilka rida i spetsen för det kejserliga tåget. Omedelbart efter gendarmeriplutonen komma kejsarens lifoch hustrupper. Det är Lesghinerna, till största delen hedningar eller åtminsone musulmän, hvilkas mörka rustningar och kaskar af medeltidsfa2 —: — — — — —ä; — — ÖB— —— — mn — — —