Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1856, sida 1

afsked af mig. — Led hästen framåt, Simons, sade direktören till tjenaren; — vi åtfölja doktorn ett litet stycke till fots. Och ni, mr Sidney, vill väl göra sällskap, för att se, huru doktorn tager sig ut på er vackre häst? — Med nöje, om jag får den äran, svarade denne. Vi satte oss i gång; mr Sidney gick vid min sida bakom de andra, som långsamt gingo förut, samtalande om min nyc resekamrat, Bravours förträffliga egenskaper. — För att tala uppriktigt, sade jag så högt, att alla kunde hö-a det, — är jag ej utan fruktan för det förhållande, som skall uppstå mellan mig och er Bravour; han måtte väl ej blifva alltför obä d g; ty ehuru jag ej är en oerfaren ryttare, är han duck van vid en ännu skickligare, än jag är. — Frukta ingenting, svarade mr Sidney; — Bravour är eldig, stolt och rask, men utan nycker, och ni blir snart förtrolig med honom. Vore det ej för utseendets skull, behöfde ni icke sporrar. Ett ord är tillräckligt att sätta honom i rörelse och, om så behöfs, gifva honom vingar. Samtalet afstannade, och vi gingo en stund stillatigande bredvid hvarandra. Jag kände ingen lust att tala, ty afskedet från den vän, i hvars själ jag skådat så djupt, och som blifvit mig så outsäg igt kär, tryckte hårdt på mitt hjerta, under det lan sjelf, skenbart likgiltig och nästan muntrare än vanligt, gick vid min sida.