gerna taga er godhet i anspråk, om jag ej fruktade att beröfva er ett nöje och ett behof; men ... — Antag tillbudet, antag det! ropade mr Derby; — rida är dock beqvämare än gå, och mr Sidncy skulle ej erbjudit er det, om det ej vore honom ett nöje. — Godt, jag antager med glädje ert förslag, sade jag och tryckte mr Sidneys hand. — Bravo! ropade direktören; — och då saken nu är afgjord, gentlemen, så låtom oss återvända till våra käglor. Dagen är lång, och ni får i afton tid nog att packa in era saker. Ingen hade något deremot, och vi fortsatte vårt spel, ehuru jag för min del hade mina tankar i aflägset fjerran. Och utom mig var der ännu en, hvars förhoppningar, seglande på litvets ocean, svälvade med mig mot sitt mål. Således var det ögonblick kommet, då jag efter 6 veckors vistelse i S:t James, så hastigt, oväntadt och tvertemot mina förra planer, skulle anträda en ny resa, hvars långvarighet och utsträckning cj kunde beräknas. Den 20 Juli kl. 8 förmiddagen, sedan jag aftonen förut gjort mina afskedsbesök hos alla de personer, hvilka jag ansåg mig skyldig denna uppmärksamhet, begaf jag mig reseklädd ned i parken, der jag väntades af alla dem, som ämnade följa mig ett stycke på vägen. Framför dörren stod en af husets tjenare med den sadlade hästen. Utom denne väntade mig äfven vid dörren direktörn, presten och några andra; läkarne voro på sina