Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1856, sida 3

(Insändt.) En del yngre contorister hafva i IIandelstidningen N:o 209 behagat sysselsätta sig med de gifte bokhållarne härstädes och förundrat sig att desse ej gått i teten för dem i fråga om att offentligen af Herrar Principaler begära högre löneförmåner. Med anledning deraf torde Insändaren af dessa rader, gift bokhållare, få erinra de unge suplikanterne derom att om så skulle förhålla sig, att de gifte grossörs-biträdena ännu vore i saknad af den löneförbättring som tiden kräfver, så skulle desse, i bemödandet att vinna en sådan förmån, likväl aldrig tillgripa den i tusende andra fall nyttiga, men i denna sak aldeles malplacerade offentligheten, och häri ligger förklaringen hvarför dessc, dem erfarenhet och ett tyngre öde gjort mera betänksamme, ej velat taga det der initiativet), hvarom fråga är, helst sådant synes Ins. fullkomligt öfverflödigt, enär angelägenheten ej är farligare än att den, lika väl nu, som altid förut, mundtligen kan framställas och offentligheten i dylike angelägenheter enskilde emellan långt ifrån uppfyller det åsyftade ändamålet. Götheborgs herrar Grossörer hafva dessutom i anslag af löner och dessas höjning, när detta sednare påkallats, altid visat sig vara varma vänner af humanit och billighet, och det är derföre otänkbart att de i en tid, under hvars tyngd med afseende på svårigheten att slå sig igenom lönetagare i allmänhet sucka, skulle vilja vara de sista som lyssna till den manande rösten af dagens vitalfråga: löneförhöjning: sådant hörer i närvarande för handel och sjöfart gynnsamma cpok bestämdt till det omöjliga. I denna föreställning se de gifte contoristerna med tystnad tidean, men skulle under tiden bekymren blifva dem förmycket öfvermäktige, skola de nog veta att framföra dem på ett annat sätt än förmedelst fingervisning i ett allmänt, om ock värderadt, dagblad: på ett sätt som harmonierar med förhållandet sådant det bör vara emellan de respective medlemmarne at Sverges förste Handelskorps och deras om ofläckad conduite ömtälige affärsbiträden. flvad Insändaren deremot ville offentligen uppträda med, vore en lika välmänt som allvarlig uppmaning till samtlige härvar. hrr Contorister att under en närmare anslutning till hvarandra rådgöra om någonting inom den talrika Contorist-elassen så nyttigt och behöfligt som till ex. åstadkommande af en Pensionstond, hvaraf så väl den medellöse ogifte som gifte bokhållaren med tiden kunde hafva gagn. Det är Ins:s öfvertygelse att vädjandet till Herrar Grossörers välkända frikostighet? vore vid bildandet af en slik anstalt långt mera på sin plats än det nu är vid den meromnämnda löneförhöjningsansökningen — hvilken emedlertid tillönskas den bästa framgång. AL AALLLM