Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1856, sida 1

—— nat försvara dem med mitt hjertas och min öfvertygelses hela värma. Men innan vi beslöte oss för något slags afgörande åtgärd, måste vi afvakta Phillipps återkomst, ty han var den, som bättre än någon annan var underrättad om alla förhållanden utanför dårhuset, hvilka vi borde känna. Han kände måhända markisens af Seymour nuvarande vistelseort, och det var ju icke ens omöjligt, att han under sina sednaste vandringar upptäckt något vigtigt och för sin herre oskattbart beträffande Ellinor och mr Graham. Det första samtal, jag i dessa ämnen hade med mr Sidney, egde rum nästföljande dag i narken under gymnastiköfningarne; vi lyckades då att, osedda af väktarne, få tillbringa några minuter tillsammans. Men aftonen efter denna försiggick den egentliga öfverläggningen, ty då var min väns kammararrest slut, och han hade fått tillåtelse att åtföljd af den vanliga betjeningen, bland hvilken denna gång Chappert befann sig, promenera en stund i parken. Chappert hade uppsökt mig i biljardrummet, der jag tillfälligtvis var, och hviskade till mig: — Mr Sidney ber om ert sällskap, sir; han ämnar promenera i parken. Ni träffar honom i grannskapet af den stora bänken. — Mylord, sade Jag, då jag befann mig vid hans sida, men han afbröt mig genast, idet han sakta berörde min arm: — Ni, mitt hjertas vän, min själs ende förtrogne, får ej vidare, hvarhelst vi än må vara, såra mig med denna titel; för er är och heter jag Percy, eller ... ni vet ju ... Sidney. — Jag förstår . . . alltså, eftersom ni så vill, Percy ... — Säg Sidney, Sidney! Ni kunde annars i ett obevakadt ögonblick förråda er.