Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1856, sida 1

2—y— —— — — —— Jag tänkte att för direktören sjelf utveckla min åsigt af saken, gifva honom förtroende af vår hemlighet och derigenom göra honom förpligtad att medverka till den så skändligt fängslades och förråddes befrielse. IIvilkendera vägen jag borde följa, ville och måste jag naturligtvis öfverlemna att bestämma åt honom, som ensam hade rättighet dertill; jag för min del var beredd att utföra hvilkendera planen som helst, och att, om den ene misslyckades, outtröttligt och utan dröjsmål tillgripa den andra, tillochmed om en med våld utförd flykt ur därhuset blefve vårt enda återstående medel. För denna händelse ville jag dock gå försigtigare och mindre bröstgänges tillväga. Det fanns här ett förhållande, som var mig heligt och det jag ej ville rubba . . . det var nämligen det förhållande, i hvilket jag stod till anstaltens direktör. Mr Elliotson hade emottagit och behandlat mig med gästvänskap; jag kunde ej vara otacksam mot honom. Om jag derför i tysthet kunde gynna Percys flykt och bespara mig förebråelsen att hafva handlat otacksamt, samt först sednare, då Percys flykt blifvit rättfärdigad, bekänna min delaktighet i densamma, så hade allt aflupit till begges vår önskliga båtnad. Men då jag betraktade flykten såsom kanske oundviklig, insåg iag snart, att den ofvan omtalte Chappert kunde blifva oss till väsendtlig nytta; han hade blifvit benådad af sina förmän och återinträdt i tjenstgöring, och jag beslöt att ej lemna honom ur sigte, utan tid efter annan noggrannt pröfva hans meningar och åsigter rörande min vän. Enär jag ej hade någon annan afsigt än att slita ett oskyldigt offer ur våldets och villfarelsens klor, hindrades jag ej af mitt samvete i dessa undersökningar; inför den strängaste domstol skulle jag kun