så kallade tertial-bildningen eller tiden af fornverldens landtdjurlif. På kritbildningen följer först brunkol eller molasserna i många brokigt uppå hvarandra liggande lager. I denna tid faller ursprunget af jordens högsta berg, dock får man icke betrakta dem som en fällning ur vattnet, då hafvet icke kan hafva stått så högt, som topparne af de högsta berg, utan de hafva efter all sannolikhet bildats genom en mäktig höjning af de plutoniska stenmassorna, hvilka för sista gången med en förfärlig kraft frambröto ur jordens inre och således sköto de på dem hvilande stenlager i höjden. Vi komma nu till urtidens sista formation, nemligen till bildningarne från den stora öfversvämningen, diluvium, eller den s. k. syndafloden. Ännu en gång frambröt en tillintetgörande ödeläggelse öfver den redan så pydliga och med tusende lif uppfyllda jorden. I följd af för oss oförklarliga orsaker öfversvämmades jorden af otyglade vattenmassor på ett så fruktansvärdt sätt, att alla massor, som icke kunde göra motstånd och allt, som lefde på jorden, nedrycktes i den mäktiga hvirfveln och bortsköljdes åt alla riktningar. På alla delar af jorden afsatte sig lera, sand, kies och andra lager På många ställen har man deri upptäckt försteningar af mångahanda nutidens djur, men ännu aldrig något menniskoben; det säkraste bevis, att intill den tiden ännu icke någon menniska har lefvat på jorden. Här återgifvas skeletterna af de märkvärdigaste och största djur från denna period. Missouridjuret eller Theristo caulodon, är ett mammuthen liknande djur, af hvilket man år 1840 i Osarkbergen i Norra Amerika funnit ett mycket väl bibehållet skelett, som är 30 fot långt och befinner sig i det britiska museum i London. Megatherium eller jättesengångaren, likaledes funnen i södra delen af Norra Amerika. Ett i Pariser museum uppstäldt exemplar är 14 fot långt och 8 fot högt, medan det nu lefvande slägtet endast uppnår en storlek af 3 fot. Cervus priscus eller fornverldens jättehjort. Till sin yttre skapnad afviker detta djur föga från nutidens hjortarter, men är mycket större, isynnerhet hornen, hvilkas yttersta ändar stå sju fotifrån hvarandra. Det här afbildade skelettet finnes i London. Mammuth eller riktigare Mammont, forntidens elefant. Ett sådant djur upptäcktes i början af detta århundrade i Siberien, vid mynningen af Lenafloden, uti den hårdfrusna marken. Årtusenden har det kanske legat här, och dock var det med hull och hår så väl bibehållet, att köttet, som man för skelettets bibehållande måste frånskära, begärligt förtärdes af hundarna. Skelettet är uppstäldt i Petersburgs museum. Rhinoceros eller Noshörningen. Detta djur utmärker sig genom sin kolossala storlek och har till formen någon likhet med nu lefvande arter af slägtet. Härpå förevisas åter ett ideelt antediluvianskt landskap, som har mycken likhet med nutidens. Intill denna epok var klimatet öfver hela jorden detsamma. Det säkraste bevis härför är, att försteningarne eller lemningarne af djur öfverallt äro lika, antingen de finnas under Grönlands ig eller i den tropiska sandöknen. i Men ifrån denna tid inträdde klimatiska olikheter, det bildade sig en varm, en tempererad och en kall zon, såsom det ännu är fallet. Efter den redan omnämnda ödeläggelsen af allt lefvande genom de upprörda vågorna voro, med undantag af några vulkaniska utbrott, jordens våldsamma revolutioner slutade. Jordens skapare förlänade nu den nya, herrliga verldskroppen skydd och bestånd. Öfver 160 kända ännu verksamma vulkaner bortföra från det i jordens inre efter all sannolikhet ännu bestående eldhaf öfverflödet på ett för jordskorpan föga skadligt sätt, och utströmmandet af en ofantlig gasmängd skyddar jorden från en våldsam explosion. Och nu först satte den skapande kraften sitt mästerverk, menniskan, till herre öfver allt lefvande på jorden. Visserligen är jorden ännu underkastad förändringar och förvandlingar, men dessa äro ringa och nästan omärkbara. De bestå i de såkallade alluviala bildningarne, hvartill vi räkna vulkanernas utkastning af lava och dy; duckstensbildningen, isynnerhet vid de varma källorna; den fortgående bildningen af humus genom stenarnes och växternas förvandling; slamafsättningen vid hafvet och floderna, samt bildningen af de mäktiga sandbankarne, som vi t. ex. finna vid kusterna af norra Tyskland, Holland och vestkusten af Jutland. Utrikes Nyheter. Kung Bomba har, enligt Ostd. Post af d. 3 dennes aflåtit en ny not till vestmakterna, i hvilken han stryker öfver med hartassen