Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) sedan vi genomletat huset och ämnade gå ned i parken, dit nu alla samlades, kom man att passera min dörr. Den stod på vid gafvel, och jag kastade en misstrogen blick genom densamma, då öfverläkaren stannade och sade: — Har ni något vatten i er kammare, sir? Jag är mycket törstig. Jag kom nu att tänka på vinflaskan och de begge glasen, som stodo på mitt bord; redan såg jag i andanom den tillslutna kammardörren öppen och den derbakom gömde upptäckt... Men hurn stor var ei min förvåning och äfven min glädje, när jag blott varseblef ett enda vinglas, och detta tomt, samt flaskan korkad och icke ett enda spår, som kunde förråda ett nyss aflagdt besök. Läkaren följde mig in, slog i ett glas vattten ur en karafin, som äfven stod på bordet, och drack det ut, under det han kastade en forskande blick framför sig. Sedan han satt glaset tillbaka på bordet, ämnade han gå, men vände sig hastigt om och sade: — Ursäkta mig, sir! Jag måste för ett ögonblick taga er sängkammare i anspråk. Dessa ord jagade blodet från mina kinder; en tillfällig blick i spegeln öfvertygade mig, att mitt af förskräckelse vanställda ansigte skulle förrådt allt, men lyckligtvis varsebless ej min sinnesrörelse af lä