Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1856, sida 1

Såsnart jag lemnat honom, begaf jag mig till Chappert, som jag fann sorgsen och nedslagen på sitt rum, ty direktören hade icke blott gifvit honom en allvarsam skrapa, utan äfven tillkännagifvit honom hans förestående afsked. När jag inträdde, stod han upp och gick mig till mötes. — Chappert, sade jag, — ni har i natt bevisat en viss person en tjenst, som för er haft ledsamma följder. — Ack, sir, hvarför skulle också mr Sidney lemna sitt rum! Jag har blifvit strängt nog straffad för min goda vilja. — Ja, Chappert, och han, för hvars skull det skett, är rätt bekymrad deröfver. — Åh, hvad honom beträffar, är ingenting att säga om saken. Jag håller så mycket af honom, att jag kanske skulle gjort ännu mer för honom, om han så velat. — För närvarande begär han ingenting ad er, utan har tvertom skickat mig hit för er skull, under förbehåll, att ni iakttager tystnad rörande detta ärende. — Åh, sir, jag kan också ha mina hemligheter, som ingen skall erfara. — Godt... Och för det obehag, som genom hans förvållande vederfarits er i er tjenst, skickar mr Sidney denna småsak. Härmed räckte jag honom den tiopundsnot, iag för hans räkning emottagit. (Forts.)