Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1856, sida 1

Med en hastig forskande blick betraktade jag hans anletsdrag. De buro sitt vanliga lugna uttryck, och han tycktes frågande betrakta oss; men hans ögons vältaliga språk hviskade ännu till mig om det upprörda tillståndet i hans hjerta. — Ha, der är ni ju, mr Sidney, ropade på en gång direktören och öfverläkaren: — hvar har ni gömt er? Vi ha redan i halfannan timmas tid sökt efter er. — Jag är i parken, såsom ni ser, var det enkla svaret. -— Och hvarför gick ni så tidigt i parken, om jag får fråga? inföll direktören. — Af en nyck, sir, eller af behof, hvilketdera ni behagar. Jag hade sofvit tillräckligt, och min sängkammare var så varm, att jag längtade utefter frisk luft... och nu är jag här. Tillochmed denna lilla oskyldiga nödlögn kostade honom, såsom jag väl märkte, stor ansträngning; öfläkaren, som var en skarp fysionomist, såg också temligen misstrogen ut. — Hvem lemnade er dörr öppen? fortfor direktören. — Det är en sak, sir, som ej angår mig, utan honom, som cj stängde den. — Detder låter temligen riktigt ... ha, ha! utbrast direktören och vände sig derefter till en af tjenarne, som stod bakom honom, och befallde honom tillsäga portvaktaren och den man, som hade nattvakten hos mr Sidney, att komma upp på hans (direktörens) rum. — Hvem var den försumlige? tillfogade direktören. — Mr Chappert! svarades halshlögt. — Godt, iag jagar den karlen ur tjensten för hans