Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James. (Örversättning från tyskan.) (Forts. sr. föreg. N:r.) — Men Ellinor och m:r Graham? afbröt jag honom, ty det var mig omöjligt att länge tillbakahälla denna fråga. — Ja, hvar äro de? Hvad blef deras öde? Ni skall straxt få veta det. Två år, sade jag, förflöto. En dag, då jag, omgifven af mina vanliga uppassare, promenerade i parken, får jag se... tänk er väl min fröjdefulla häpnad! ... får jag plötsligt se Phillipps, min trogne Phillipps, i den för er bekanta drägten komma emot mig. Jag var nästan förlamad af en obeskriflig öfverI raskning och erfor i mitt hjerta en krampartad känsla, som ännu i dag låter förnimma sig genom sin våldsamma, men välgörande verkan. Men jag återvann min fattning, då han med en förstulen blick rådde mig att låtsa obekantskap med honom; den gode mannen hade sjelf bleknat, då han så plötsligt och oväntadt såg mig framför sig; han stannade och såg sig omkring, likasom han sökt något, och betraktade mig derefter på afstånd med en sinnesrörelse målad i sina anletsdrag, hvilken visade, att han blott med möda kunde återhåälla sina tårar. Den ädle mannen hade gjort till sin lefnads uppgift att upptäcka Ellinor och min egen vistelseort: hvad Ellinor beträffar, har han ännu icke lyckats. Mig fann han efter tvenne års fruktlösa spaningar. För att beqvämare uppnå sitt mål och utan att