Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1856, sida 1

Den vansinnige från S:t James, (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Jag begärde något att dricka, och man etterkom min begäran, men, såsom det förekom mig, icke utan sarhåga, att jag skulle kasta tennbägaren i ansigtet på den, som räckte mig drycken. När jag druckit, kände jag mig stärkt och somnade åter. Vid den vanliga timman . . . det var emot aftonen ... kommo läkarne; jag vaknade, men öppnade cj ögonen, ty jag ville höra, hvad de skulle säga om mitt tillstånd. Knappt hade de öppnat munnen, förrän jag erfor hvar jag var. — Hvad! ropade jag plötsligt i en ton, som tycktes förskräcka alla de närvarande; — hafva de inspärrat mig i ett dårhus? Skulle jag vara vansinnig! Jag ville resa mig upp, men i detta ögonblick märkte jag, att jag medelst en bred gördel var fastbunden vid sängen. Dock, innan man kunde hindra mig derifrån, hade jag sönderslitit det band, som emot alla gudomliga och menskliga lagar höll mig fjettrad, och stod i ett språng på golfvet. Man kastade sig öfver mig... det uppstod åter en fruktansvärd strid... tre af sjukvaktarne lågo redan på golfvet, då läkarne, som genast aflägsnat sig, ankommo med förstärkning. Med mycken händighet kastade de ett stort täcke öfver mitt hufvud, slogo mig på detta sätt omkull