Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1856, sida 1

de artighet. Jag begynte föra ett lif, som var drägligt nog, för att vara på ett dårhus; jag fick läsa, efter behag företaga promerader, arbeta, anstränga mig och hvila efter behof. Min sömn blef mer vederqvickande; jag kände mig återställd till min fordna helsa och styrka. Då fattade jag det beslut att anförtro mig åt direktören, med hvilken jag nästan dagligen samtalade; jag berättade för honom mina lefnadsöden ... han log, och detta leende sade mig, att han trodde sig veta allt bättre än jag sjelf. Man hörde mig, men lät mig under en annan adress skrifva till min far, som väl aktat sig att röja sitt rätta namn . ... alven mig kände man blott under det namn, med hvilket jag blifvit anmäld vid dårhuset... och jag skref till min far, ty jag misstänkte då icke, att äfven han deltagit i nidingsdådet, utan tillskref det min brors hat, svartsjuka och hämd. Mitt bref afgick. Direktören erhöll ett svar, men ett svar, som tillintetgjorde alla mina förhoppningar och kom mitt blod att stelna, ty min far, min egen far, förklarade mig för fullkomligt vansinnig och tillskref mig handlingar, som, meddelade åt en med förhållandena obekant person, visserligen måste göra mig misstänkt för det mest fruktansvärda vansinne. Då brast mitt hjerta ... mitt starka mannahjerta brast, och jag beslöt att med undergifvenhet bära de pröfningar, Gud pålade mig, och från Honom afvakta en förändring i mitt öde. Så förflöto två hela år, (Forts.)