haft döden till påföljd. Man finner således häraf, att, om hr Berggrens sednare undersökning har sanningen på sin sida, så har djurläkaren från Göteborg misstagit sig, och åstadkommit onödigtvis krångel och besvär. — I Lunds Veckoblad skrifves d. 28 Augusti: Jernvägen nalkas med stora steg sin fulländning, hvilket isynnerhet är märkbart för den, som på en 8 å 14 dagar ej följt arbetets gång. Sleepers och rails äro nu utlagda ända till bangården och flera för densamma nödiga maschiuer hitkomma dagligen. På den stora jernbron, som kommer att läggas öfver ån vid Kjellby arbetas med all kraft. Huruvida densamma kan hinna blifva färdig till midten af Oktober, som man antagit, lärer ej med säkerhet kunna bestämmas, då detta kommer att bero på den arbetsstyrka af smeder, som härför kan vinnas. Emellertid kan man ej nog berömma den raskhet som ådagalägges vid alla förefallande arbeten. Vid detta tillfälle vilja vi icke underlåta att referera hvad den bekante professor Snellman yttrar i en uppsats om jernvägar: Blotta frånvaron af denna personliga och andliga beröring mellan skiljda nationer och mellan individerna af samma nation, hvilken jernvägskommunikation i så hög grad främjar, att den kan sägas hafva fostrat densamma, blotta frånvaron häraf ställer ett folk så långt efter sin samtid, att äfven de förträffligaste kommunikationsanstalter blott för varutransporten derförutan blifva oförmögne att befordra ens dess lekamliga välstånd. Finnes också intet annat skäl än detta ena att föredraga jernvägar framför kanaler och vattenkommunikationer, sannerligen intet folk, som älskar sin framtid, borde tveka vid valet mellan båda. Ja äfven om jernvägsanläggningar skulle af staten kräfva dubbelt större uppoffringar än öppnandet af vattenvägar — och de kräfva detta icke — skulle dock denna större uppoffring ersättas blott genom den civiliserande inverkan af de förra, en inverkan, som äfven för ett lands materiella förkofran har högre betydelse än alla öfriga vilkor för det nationella välståndet tillsammantagna. — Ur Stockholmstidningarne med dagens poster meddela vi: : Posttidningen kungör följande utnämninar: till landskamrerare i Jemtlands län tjenstförrättande landskamreraren derstädes C. H. Ekberg; till kommissions-landtmätare vice kommissions-landtmätaren O. Ignelius; Vid Skaraborgs regemente: till underlöjtnanter, fouriren vid regementet, I. D. W. Indebetou och fouriren vid Första Lifgrenadierregementet frih. A. II. Rehbinder; vid Wermlands regemente: till kapten, löjtnanten M. A. Wennerus, och till löjtnant, underlöjtnanten C. J. R. Uggla; vid flottan: till kommendör-kapten, kaptenen C. B. Lilliehöök; till kapten, kapten-löjtnanten J. E. Ekman; till kapten-löjtnanter, premier-löjtnanterne C. S. von Krusenstjerna och A. J. Rosengren samt till premier-löjtnanter, sekund-löjtnanterne T. A. Arwidsson och C. F. Reinhold Tenger. Prof. Huss har afrest till Brissel, för att deltaga i den välgörenhetskongress, som öppnas i nämnde stad, den 15 dennes. Äfven biskop Genberg har erhållit Kongl. Maj:ts tillstånd att från riksdagen uteblifva. Polisförhör har hållits angående följande tilldragelse: T. f. kronouppbördskommissarien Carl Theodor Brandes hade i Fredags åtta dagar sedan bortgätt från sin bostad och dervid yttrat att han ville bese utsigten utanför Skanstull. Samma dag på aftonen hade en arbetskarl anträffat Brandes sittande å en sten utanför Skanstull, dervid ansigtet varit öfverhöljdt af blod. Brandes hade då blifvit förd till fältskärsstugan, hvarest han, under det han förbands, uppgaf att han fallit omkull i bergen och skadat sig. Derefter fördes han hem till sin bostad, men afled i onsdags. Stadsläkaren, som besigtigat liket, har förklarat att döden varit en följd af ett bössskott, men då förhöret hållits enskilt kan ännu ej uppgifvas huruvida det blifvit upplyst om döden följt af våda eller med uppsåt. Brandes var 30 år gammal. Arsgvevfen.