1AL0192 BR fmRMGNMLULYLUTLITHVU VVS MB FFF PDFTEK PRV ( 1 och funno honom på stranden, resande sig och vinkande åt båtarne att bara fara af, utan att bry sig om honom. Han blef genast upptagen och buren i en båt, hvarpå de våra genast foro åstad, dock icke utan att lida betydlig förlust genom detta försinkande, emedan flenden nu hade det beqvämaste mål. Under striden i land hade Danzig ej varit overksam. På begge sidor om den nämnda sluttningen gingo, såsom redan sagts, dalgångar ned till sjön. Genom dessa försökte en hop röfvare nedtränga till båtarnes tilläggningspats, för att bemäktiga sig dessa, hvilka blott bevakades af 6 man. Hade denna plan lyckats, skulle naturligtvis alla de våra varit förlorade. Men vi genomskådade genast deras afsigt och kastade oaflåtligt bomber i dalgångarne, hvarigenom fienden tvingades till ett skyndsamt återtåg ur desamma. Under inskeppningen i båtarne, beströko vi höjden, hvarifrån röfrarne sköto på våra båtar och nödgade dem snart till en skyndsam flykt. På sjelfva valplatsen kunde vi icke understödja de våra med skeppskanonerna, emedan de stodo i en skottlinie med fienden, men vi kastade oupphörligt bomber i alla klyftor, der vi sågo folk. När bätarne voro ombord, lyftade vi ankar och styrde kurs till Gibraltar. Under några timmar erbjöd vårt i all hast till lazarett inrättade akterdäck en förfärlig anblick. De sårade blefvo, sedan de utburits ur de till hälften med blod uppfylda båtarne, lagda bredvid hvarandra på utbredda madrasser och förbundna så hastigt som det var möjligt för de begge läkarne. Tre döde hade blifvit i land, 2 dogo i båtarne, och löjtnant Niesemann, en af våra dugligaste och skickligaste officerare, dog en qvart efter att han bragts ombord och blifvit förbunden, under förfärligafplågor, qvarlemnande en älskad brud i hemorten. En sjunde man dog efter en timma af ett skott i hufvudet. Af de 18, som erhållit skottsår, komma sig 3 knappast aldrig. Alla öfrige, som deltagit i landstigningen, hafva genom stenkast bekommit lätta kontusioner. 40 af röfrarne anses hafva stupat eller blifvit sårade. Hela denna affär förefaller som ett obetänksamt pojkstreck af den värde prinsamiralen, hvilket likväl kostat en hel del menniskor lif och lemmar. Det heter nu och det låter äfven ganska troligt, att ingen expedition till utkräfvandet af hämnd på sjöröfrarne blir utaf förrän prinsen hemkommit och hans råd inhemtats. Det tros i Berlin, att Englands hjelp vid denna expedition med säkerhet är att påräkna. Det frågas imellertid huru skall hämnd utkräfvas på dessa halfvildar, som, när de se sig allvarsamt hotade med all sin egendom fly till bergen, endast lemnande till spillo sina eländiga hyddor, hvilka icke äga det ringaste värde? Det lämpligaste vore att på kusten anlägga befästade etablissmenter till sjöröfveriets undertryckande, men verkställigheten af en dylik plan torde möta ett hinder i den emellan England och Frankrike rådande rivaliteten. FRAKRIKE. Enligt en korrespondens i Le Nord förestår en kongress i Paris för slitandet af tvisten om Ormöarne. Derefter skulle kongressen måhända äfven sysselsätta sig med neapolitanska angelägenheterna. ITALIEN. Den till kung Bomba afsände österrikiska gesandten v. Hiibner, som den 19 inträffat i Neapel, säges blott hafva i uppdrag att gifva kungen några vänskapliga råd, men alls icke några föreställningar eller varningar. Ja Presse belge vill tillochmed veta, att hans regering bemyndigat honom förklara, att den ingalunda gillar Englands öfverdrifna och otidiga fordringar. — Underrättelser saknas om tillståndet i Palermo. SPANIEN. Flera korrespondenser från Madrid bekräfta att hofvet intrigerar väldeligen emot ODonnel och söker till fördel för allenastyrandet vrida frukterna af statskuppen ur hans händer. J. des Döbats korrespondent vill dock veta, att drottningen är konstitutionelt sinnad, emedan hon väl inser, att om enväldet infördes, skulle hon snart störtas från thronen af Don Carlos son. Korrespondenten anser derför, att ODonnell och inrikesministern Rios Rosas, kabinettets förnämsta medlemmar, finna understöd hos drottningen i sina konstitutionella bemödanden. Deremot skrifver LIndep. belgees Madriderkorrespondent under den 21, att det lyckats kungen och den ärelystne marskalk Concha att framkalla ett mycket kallt förhållande emellan drottningen och ODonnell. Kungen, en stackare, som icke sjelf har någon vilja, men är ett beklagansvärdt redskap i händerna på ett parti (presternas), som har en desto starkare, har låtit sätta i sig att han skall yrka på 3 ting: inställandet af nationaloch kyrkogodsens försäljning, återställandet af en del kloster samt slutligen det tredje, pengar. Drottningen har redan hos O Donnell insinuerat den första saken, men rönt ett tvärt afslag. Samma korrespondent skrifver vidare, att det är säkert, att Narvaez fått tillåtelse att komma tillbaka till Spanien och att, derest ministören ej är på sin vakt, är O Donnell inom tre månader på resa till utlandet och Narvaez premierminister. Kabinettet skulle dock lätt kunna rädda sig ur sin kinkiga ställning, om det beslutade sig för det djerfva steget att sammankalla de konstituerande Cortes, för hvilka hofvet hyser en stor förskräckelse. I början skulle kabinettet blott få en svag majori