priserna blott voro en förevänning för orostiftarne. Medan oroligheterna pågingo, bemärktes på gatorna en mängd folk frän landet, och orostiftarne sade, att de väntade hjelp af jernvägsoch fabriksarbetarne. Dessutom hade emissarier utskickats till åtskilliga städer. Man tror, att en revolutionär plan, hvars detaljer ännu äro obekanta, legat till grund för oroligheterna. sournal d Agriculture practique anger som resultat af den nu öfverallt i Frankrike slutade sädesinbergningen, att årsvexten i norden varit god, i södern dålig och öfverhufvud något bättre än i fjol, då den var medelmåttig. Prins Adalberts missöde vid Riffkusten ger fortfarande upphof åt nya rykten. Nu berättar Moniteur de la Flotte att en expedition af hvem nämner icke det officiella bladet — beslutats för att näpsa sjöröfrarne. I,Indep. belge och Pays, hafva berättat, att Ryssland erbjudit Preussen att förstärka den slotilj, som den ämnar sända emot banditerna, med 2 ångfregatter och 2 ångkorvetter, hvilka, derest anbudet emottages, skola stöta till den preussiska fördelningen i Stralsunds hamn. Man tror anledningen till att vestmakterna ännu icke gjort liknande anbud vara den, att England icke vill göra första steget, då det här gäller ett land, som gränsar till en fransk besittning, och att Frankrike befarat väcka sin gamle rivals afund genom att utsända krigsskepp emot Marocko. Dessa konsiderationer sågas hafva framkallat en ännu icke afslutad notvexling emellan kabinetten i Paris och London. Enligt notiser från Gibraltar af den 16 befunno sig prins Adalbert och de öfrige sårade Preussarne på bättringsvägen. -Af en i en Danziger-tidning införd namnförteckning på de stupade och sårade uti affären med Sjöröfrarne, inhemtas att de stupades antal utgör 7 och de sårades 18. Tidningen tillägger, att de fleste af dem, som förblifvit oskadde, å sina kläder bära märken efter kulor. Den i Konstantinopel länge väntade ryske gesandten Buteniew hade äntligen den 19 dit anländt. Mehemet Kupresli, som var utsedd att vid kröningsfesten i Moskau representera sultanen, skulle den 20 afresa till sin bestämmelse. Ehuru Ryssarne utrymt Kars, höllo de dock ännu besatt vägen emellan denna stad och gränsorten Bajazid. Det bekräftar sig att Ryssarne utrymt Ormön och att Turkarne underhålla fyrbåken derstädes. Från Wien skrifves till J. des Debats, att notisen om Anapas besättande genom Ryssarne är i bög grad osannolik, emedan man icke gerna kan antaga, att Sefer Pascha, sedan han af sultanen erkänts som de kaukasiska bergsfolkens Naib, utan svärdsslag skulle hafva utrymt den vigtiga positionen Anapa, nyckeln till de kaukasiska slätterna, hvartill kommer, att berättelser från Odessa af den 14 icke med ett enda ord omnämna denna tilldraelse.