i anseende till den brådska, som under åren 1854 och 1855 rådde med emottagningen och besigtningen af kontraherade leverancer. Det kunde i fölid deraf icke heller bestämmas, huruvida större eller mindre öfverskotter förefunnos. Det var derföre icke ett, utan flere lager, som funnos qvar oinventerade, men hvad som fanns i dem var derföre icke öfverskott. Efter slutad inventering af hvarje sort, vare sig kläde eller andra effekter, gjorde inventeringsmännen besök i det eller de rum, der den genomgångna varan befunnits. Att Johnsson saknat all ledning för sin uppgift i denna punkt, torde kunna inses af det förhållande, att han aldrig varit inne i något annat rum i förrådet, än det på nedra botten, som om sommaren begagnas till expeditionsrum för packningar och andra förefallande göromål. 14:o Denna uppgift, som det förundrar mig att Johnsson, som aldrig under de 3 år han tjenstgjort vid förrådet, hvarken vid arbetsdagens början eller dess slut varit till sinnandes, utan högst 2 å 3 timmar om dagen befunnit sig å kontoret, kunnat med sådan säkerhet göra, är lika ogrundad som de föregående. Visserligen har det händt, att vid skyndsamma persedelafsändningar och vid tillfällen, då utredningsintendenten befunnit sig i kongliga kollegium, jag efterskickat och erhållit hans nyckel, men denna har alltid samma dag blifvit till honom återställd. Sedan jag nu i korthet besvarat de emot mig gjorda grofva beskyllningar och dervid iakttagit den strängaste sanningsenlighet, kan jag icke undertrycka den öfvertygelse att hämnden och skadebegäret alstrat hela anklagelsen. Till skyddande af min heder bade såsom enskild person och såsom kronans tjensteoch uppbördsman, önskar jag i ngenting heldre, än att kongl. kollegium, enär, genom dessa lösligen framkastade angifvelser, min redlighet såsom redogörare blifvit satt i tvifvel, med största noggrannhet låter undersöka anklagelserne, som, för att betyda någonting, måste bevisas. Likaså hoppas jag, att vid en noggrann inventering af förrådets effekter, det skall visa sig, att jag med all den förmåga, som stått mig till buds, bjudit till att icke allenast samvetsgrannt vårda Kongl. Maj:ts och kronans dyrbara egendom, utan äfven bfvakat dess rätt och bästa. Stockholm d. 21 Juli 1356. W. Norman.