Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1856, sida 2

inrikes Nyheter. Göteborg. I afseende å de riksdagsmannaval, som sednast blifvit öfverklagade, företer Lunds Domkapitels beteende i fråga om kyrkoherden Schönbecks utväljande i Lunds stift några högst märkliga omständigheter. Nämnde domkapitel har nemligen underkänt alla de i fyra härader afgifna röster, På den grund att namnen på de kyrkoherdar, hvilka såsom frånvarande afgifvit sina röster, icke blifvit i valprotokollen nämnda, utan blott de röstande summariskt upptagna, och detta oaktadt alldeles samma förfarande, inom samma härader, med samma valförrättare, vid riksdagsmannavalet 1853, blifvit af samma (Lunds) Domkapitel godkändt. På detta sätt har Domkapitlet nu förkastat 116 röster tillkomna under alldeles enahanda förhållanden som 1853 godkändes. Liknande valprotokoller förekommo äfven år 1839, då n. v. Ärkebiskopen Reuterdahl såsom Theol. Adjunkt och Consistorieledamot deltog, jemte alla andra Domkapitlets ledamöter, i att godkänna val-åtgärderna äfven i de härader, hvilka då förfarit på samma sätt, som de val, hvilka nu af Domkapitlet ogillats. Sedan, genom detta förfarande, en hop röster undandragits kyrkoherd. Schönbeck, erhöll denne lika många röster med Prosten Qviding. Då nu lottning mellan parterna skulle verkställas, företog sig Domkapitlet att verkställa denna lottning, under det grundlagens mening tydligen är, att samma lottning skall företagas af parterna sjelfva eller deras ombud. Kyrkoherden Schönbeck har anfört besvär hos Kongl. Maj:t öfver hela denna oefterrättlighet och anhållit att blifva återinsatt i de lagliga rättigheter, hvilka det högvördiga Domkapitlet velat honom beröfva, men hvarmed, såsom vi hoppas, samma Domkapitel endast lagt ett nytt blad till sin bedröfliga historia. — I Söderköping begrofs sistl. Tisdag, den 19 dennes, D:r J. O. Lagberg, på ett enkelt, men högtidligt sätt. Enligt den aflidnes föreskrift blef något egentligt liktal icke hållet, utan församlingens pastor tolkade blott i mycket få men hjertliga ordalag stundens betydelse. Efter det D:r L:s jordiska qvarlefvor blifvit förda till sitt hvilorum i Skönberga kyrkogård, samlade sig de som åtföljt sorgetåget, jemte en stor skara af den aflidnes öfriga vänner och patienter, till aftonbön i den rikt upplysta, stora Brunnssalongen, der den aflidnes bild, omgifven af eklöf och hvita löfkojor, nedblickade på församlingen. Brunnspredikanten uppsteg på predikstolen och tackade Gud för hvad han gifvit den hänsomnade nåd att vara, kraft att verka. Bredvid S:t Ragnilds källåder, yttrar Söderköpings Tidning, hvarutur vi hemta denna berättelse, som genom Guds godhet och hans tjenares råd blifvit så månghundrade en åder till helsa och förnyade lifskrafter, framqvällde under denna bönestund otaliga ådror af kärlekens och tacksamhetens, af den enskilda och den allmänna saknadens tårar. Det var en stund, under hvilken hvarje hjerta, som ej har tappat alla ädlare känslor, måste djupt gripas af allt det heliga och eviga, som ligger eller skulle ligga i ett menniskolif. Ara, kärlek och tack åt ditt minne, du presterlige läkare! En stor del af ditt lif var en strid för den sak, i hvilken du dog; men en strid, som aldrig störde ditt guldrena hjertas frid. Den rättfärdiges minne lefver i välsignelse. — Under öfverskrift: Betänkliga symptomer?, anför tidn. Svea en händelse, som klart visar det beklagliga uti det närvarande prestaflöningssättet på landet, då icke en vänlig öfverenskommelse derom kan träffas mellan kontrahenterne. Händelsen är följande: vpresten J. Holmgren, hvilken för cirka 3 år sedan såsom ansvarig v. Pastor erhöll missiv till V. Wram (i Skåne), hvarest han, åtminstone de två sista åren, arrenderat presträttigheterne, har under dessa tvenne år cj kunnat träffa ackord med flertalet af sine församlingsboar, utan måst begagna sig af sin rättighet att räkna? med dem. Till hvilket trassel och obehag dylika räkneprocesser leda, skulle vi kunna genom manga bevis ådagalägga, men åtnöja oss att angifva ett: i fjor under ett ihärdigt regn, just då rågen var fälld, underrättades pastor af nästan alla tiondegifvande på en gång, att de ville det han skulle vräkna med dem; enligt gällande lag måste sådant fullgöras inom 48 timmar och — riktigt! — pastor fick sin tiondesäd i ladan, men drypande våt, hvilket hade till följd att en stor del skadades, och likväl hade han måst lega mycket