Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1856, sida 2

A o 10041Rättegåängsoch Polissaker. Det från poliskammaren remitterade s. k. hönsmålet angående förre betjenten Svante Fagerström, häktad och tilltalad för det han natten till den 24 sistlidne Juli skulle med våld ha inträngt uti smedmästaren Alfred Dixons bostad vid Norra Larmgatan, har den 16 dennes förevarit inför rådhusrättens andra afdelning, dervid i hufvudsaken dock ej vunnos andra upplysningar än hvad i poliskammaren inhemtades, hvarom tidningen redan meddelat ett fullständigt referat. Fagerström begärde att komma på fri fot, hvilket rådhusrätten äfven biföll, sedan borgen för hans personliga inställelse blifvit aflemnad, och uppsköts derjemte målet till den 30 dennes, då åklagaren skulle afgifva sitt yttrande i saken. — Genom utslag, afkunnadt på rådhusrättens andra afdelning den 16 dennes, dömdes en hos hrr Keiller C:o anställd arbetare, Andreas Jonasson, som blifvit ertappad med åtskilliga från nämnde herrar stulna jernstycken, att böta det tillgripnas tredubbla värde med 24 rdr bko eller i stället undergå 8 dagars fängelse vid vatten och bröd samt dessutom hållas till straffarbete i 3:ne månader. — Målet angående åkaredrängarne Adolf Ros och Anders Olsson, häktade och tilltalade för det de den 30 sistlidne Juni tidigt på morgonen i nya alleen på ett brutalt sätt öfverfallit tvenne der promenerande, bättre klädde personer, en herre och ett fruntimmer, dervid Olsson fråntagit det senare en shawlett, hvarför rån ansågs ha blifvit begånget, företogs ånyo till handläggning i poliskammaren den 19 dennes, då Ros och Olsson voro inställda från stadshäktet. Oaktadt alla efterforskningar och uppmaningar i stadens tidningar hade målseganderna ännu icke anmält sig, men sedan upplysning vunnits derom, att en syster till Ros, jungfru Marie Ros, tillsammans med en herre företagit en promenad samma morgon, hade detta föranledt dessas inkallande till förhöret. Af deras berättelse inhemtades, att de ifrågavarande morgon sammanträffat med Ros och Olsson i allten, hvilka dervid just icke uppfört sig så artigt, men dock icke misshandlat dem på sätt ett vittne berättat om målsäganderne i denna sak. Ros förnekade icke att han råkat systern i allcen, då han som bror ansett sig böra förehalla henne det opassande uti att så der tidigt på morgonen promenera med en herre. Ett vittne hördes derefter och intygade, att Ros och Olsson på ett väldsamt och brutalt sätt betett sig mot en herre och ett fruntimmer, men vit net kunde ej i Marie Ros och hennes kavaljer igenkänna dem, som blifvit öfverfallne vid nämnde tillfälle. Efter all sannolikhet äro de rätta målseganderne också ännu icke kände. Resultatet blef, att Anders Olsson fälldes till 13 dagars fängelse vid vatten och bröd, det han genast skulle undergå, men Ros slapp undan med 1 rdr 32 sk. bko böter; och står det åklagaren öppet beträffande rånet, att efter befogenhet derom utföra talan, i fall några vidare upplysningar skulle vinnas. — Ransakningen med häktade barackhjonet Carl Wilhelm Kling, som den ena dagen hittat en s. k. glasmästarediamant, hvilken dock blifvit stulen från en i Kungsparken samma dag sofvande glasmästare, och en annan dag träffat på ett annat fynd i Haga, bestående af ett par tygkänger och ett posthorn, förevar ånyo sistlidne Thorsdag hos poliskammaren, då åklagaren anmälte, att sedan sistnämnde effekter blifvit upplysta i Ilandelstianingen, hade en mamsell Wenerlund, boende vid breda Vägen i Masthugget, påsett kängerna, som hon förklarat vara sig tillhörige och ha blifvit henne frånstulna; men till posthornet hade ännu icke någon egare anmält sig. Målet remitterades och Kling återfördes till stadshäktet