Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1856, sida 1

längre än vanligt, och när han slutligen med längsamma steg ankommit hem, nedkastade han sig genast framför mig och slickade sin högra framfot. Jag betraktade foten nogare och fann till min ledsnad ett skottsår, som lyckligtvis ej var af svår beskaffenhet, men likväl hindrat honom att med vanlig hastighet uträtta sitt ärende. Från hvem skottet kommit, visste ännu ingen, men Phillipps hyste sin egen mening om saken. Dock, jag återvänder till pastorns morgonbesökKnappt stigen från hästen, helsade han mig med sitt god morgon, tryckte min hand och sade: — Jag kunde i dag ej afvakta middagen, för att besöka er, Percy. Jag kommer för att hemta er, morgonen är skön, och vi rida sedan hem i hvarandras sällskap. Ellinor bjuder i dag på rapphöns och jag på den skönaste claret . . . Ha, ha, det är den goda flickans födelsedag, Percy! Han ville vara glad, den gode pastorn, men i trots af sitt antagna goda lynne märkte jag hos honom cn viss ängslighet, som hans annars så lugna, fridfulla ansigte ej förmådde dölja. — Hvad har ni dessutom, Graham? frågade jag, likaledes antagande en leende mine, — tror ni icke, jag ser, att ni ännu har något annat till .. dessert? — Kom in, sade han med en blick af sorgligt allvar, och vi stego in i min lilla kammare.