Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige srån S:t James. (Öfversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N.r.) Det var afundsvärda stunder, hvilka vi tre harmlöst sö:nöjdt, och långt från verldshvimlet tillbragte, sittande tätt vid hvarandras sida i det lilla tornrummet, vårt älsklingsställe. Vanligtvis arbetade Ellinor på något broderi, och en af oss minner läste eller talade; äfven hon läste stundom, och någon gång sjöng hon, för omvexlings skull, med sin englarena melodiska stämma, ackompagnerad af harpan, gåmla skottska ballader eller andra sånger, som hon i barndomen lärt af sin skottska amma. Föredragne af henne och sväfvande i ljufva toner öfver den spegelklara sjön, egde de en underbarare förtrollning. än som annars är dessa klassiska sångers natur egen. Ofta flög tiden under samtal och sång så hastigt, att midnatten var inne, innan jag tänkte bryta upp, och Ellinor sade: — Mylord Percy, er häst stampar otålig framför dörren. Ni har en lång väg, och månen är cj uppe på himmelen .. I morgon är också en dag. Och jag red derifrån, för att snart återkomma till de mig så kära vännerna. Sådane, sir, voro mina dagar i pastorsbostället vid Codrington-Hall. Men äfven pastorn besökte mig, ehuru mera sällan, i min stilla skogshydda, stundom till fots, när han trodde sig behöfva en sådan kroppsrörelse, men