Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1856, sida 2

en man, ovärdig ert deltagande och förtjent af det öde, som så oväntadt hotar att drabba mig, ehuru det aldrig kan lända mig till förnedring. Och så slutade vårt samtal. — Phillips hjelpte mig samma dag ur den förlägenhet, hvaruti jag befann mig beträffande vistelseort. Hans syster, enka efter en skogvaktare på en angränsande egendom, bebodde ett i skogen beläget litet hus, der hon, som sjelf ej hade några barn, tagit till sig och uppfostrade sönerna af min tjenare, hvars hustru dött under hans resor. Till denna koja förfogade jag mig redan om aftonen af denna så olycksdigra dag, och erhöll en liten, men vänlig kammare af åtta fots bredd och åtta fots längd, kring hvars smala fönster kaprifolium slingrade sig. Den goda hustrun hade i all hast utrymt och ordnat kammaren för min räkning. Af alla mina egodelar, -hvilka jag hade icke fullt 70 mil derifrån. och dem jag ännu ej sett eller njutit i deras nya skick, hade jag hos mig, utom Phillipps, min svarta arabiska hingst Bravour, som ni här sett mig rida, min hund Othello och ... mitt resignerade, mot alla verldens stormar mäktigt kämpande hjerta. Var jag icke rik nog, för att, befriad från mina närmaste blodsförvandters förföljelser, vara lycklig och nöjd?