Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige srån S:t James. (Ötversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Då vi kommo till husets vanligtvis stängda dörr, stannade hon, klappade på den och ropade: — Bob, gamle Bob, öppna .. . fort! Mylord Percy är här, för att tala med pappa. — Ni känner mig? Och likväl hafva vi aldrig förr sett hvarandra! utbrast jag förvånad. — Hvad det beträffar, svarade hon och log, såsom blott en engel kan le, — såg jag er i går, när ni kom, och min far berättade, att ni var densamme, som han så länge väntat. Nu öppnade Bob, husets gamle tjenare, dörren, och vi inträdde. — Får jag bedja er att åtfölja mig till mr Graham? sade jag, ty det föll mig in, att miss Ellinor genom sin far redan var underrättad om mina förhållanden, och att hennes qvinliga känsla skulle kunna finna det rätta, der mannens förstånd och omdömeskraft ej mer vore tillräckliga. Men i min tröstlösa belägenhet behöfde jag såväl den förra som de sednare, och jag skattade mig lycklig att finna dessa egenskaper förenade inom pastorns hus. Vi stego derför tillsammans uppför den smala vindeltrappan, som förde till det tornrum, hvilket den lärde utsett till sin tysta studerkammare. Först här, då mr Graham stod framför mig och uppmärksamt